.
.
.
God morgon nya vecka!
Måndag idag igen och väskor som ska packas och skatter som kläs på och ska iväg till skola och dagis. Och som inte vill klä på sig...och inte äta frukost.... och inte ha regnjacka....Puh, en trotsig tokbestämd liten skrutt kan verkligen göra en heelt slut ibland....För så är de ju våra små raringar, underbarast i hela världen nästan jämnt och vissa dagar, hm, lite "mindre" ljuvliga om man säger så:)
Igår skrev jag ett inlägg om Mors dag och att jag ville då gratulera alla mammor. Hylla a l l a mammor. Jag skrev att mammor är så duktiga och fantastiska som tar hand om sina små liv. Jag skrev även att vi kvinnor är suveränast (i jämförelse med männen) på att vara gravida och föda.
Jag fick sen ett par kommentarer från barnlösa som kände sig träffade och sårade av mitt Mors-dagsinlägg. Detta var ju självklart inte alls min mening, det skulle vara ett positivt pepp-inlägg och det är aldrig min mening att såra någon. En kommentarskrivare tyckte att jag ska be de som blev sårade om ursäkt men måste jag verkligen göra det tänker jag nu, för att jag hyllar mammor och även nämner alla de som varit gravida.
Att lyckas bli gravid eller vara gravid är inte direkt "en lätt sak" för oss alla som varit det. För många många kvinnor är det istället en väldigt tuff period i livet, dessa år då man "ska" skaffa barn. Och själva graviditeten är ju en tid, eller flera, då kroppen blir någon annans också och som avslutas men en förlossning där man måste göra det hårdaste arbete man någonsin kommer bli utsatt för. Finns inget som kan jämföras med det, inget alls, och ingen kan göra jobbet åt dig. Du som gravid måste själv föda. (om det inte så klart blir komplikationer eller liknande) Kroppen blir stor och den blir uttänjd och den blir trött och den blir aldrig aldrig någonsin helt densamma igen. Många mammor får mindre eller större skador efter en graviditet och det kan vara sådant som aldrig går över och som för alltid gör dem påminda om denna. Får kanske höftproblem eller fotproblem eller kissproblem eller samlagsproblem eller kanske en stor ärrig mage som gör dem lite olyckliga. Men de allra flesta känner att man kan nog leva med sina graviditetsspår eftersom man fått sina skatt. Man har ju fått ett barn som betyder allt. Men man glömmer inte och kroppen glömmer inte. Att känna sig stolt och glad över att man gjort detta, att man varit gravid och känna att det är fantastiskt att kvinnor kan skapa liv måste man kanske få uttrycka på Mors dag utan att såra? Det betyder absolut inte att man stänger ute de som inte kan få barn. Det ena betyder absolut inte det andra men man kanske måste få vara stolt och glad över att vi kvinnor faktiskt fixar detta också. Även om inte precis alla av oss kan göra detsamma och jag förstår så klart att det är en sorg. Att inte få vara gravid när man önskar det. Och så är det ju i livet, det finns alltid någon som inte kan göra det man själv gjort, som inte klarat samma prov, eller kan vinna samma tävling eller någonsin får samma jobb. Och det kommer att alltid finnas de som lyckas så mycket bättre med vissa saker i livet än man själv gör. Och alla har sina egna sorger och förluster. Mina barn är det finaste jag gjort, hur mycket jag än skulle tjäna eller tester jag skulle klara och berg jag skulle bestiga så är de det bästa jag skapat. Jag känner som mamma en tacksamhet och stothet över att jag har fått bära dem, både innan de kom ut och efter.
Alla mammor är självklart mammor, vare sig man fött barnet själv eller adopterat, och bra mamma är man om ens barn känner sig villkorslöst älskat. Och alla kvinnor är lika bra kvinnor, både de som har barn, medvetet valt bort barn eller inte kan få barn.
Detta var lite tankar denna måndagsmorgon och lång förklaring på det lilla jag skrev igår.
Önskar er alla en fin dag!
KRAM
-179.jpg)
