.
Bon Soir!
Ikväll har jag det stora nöjet att presentera en fin tävling!
Vinsten i denna tävling är underbara kläder från vår favorit How to Kiss a Frog till ett värde av 1000 kronor. Du får alltså fritt välja kläder till din skatt ur netshopen för denna summa - perfekt inför tex skolavslutningen! (Flisans ursöta HTKAF klänning kan ni se här)
Tala bara om för mig vilket som är ditt bästa sommarklänningsminne från när du var liten i kommentarfältet nedan. Bästa lilla berättelse vinner:)
Tävlingen avslutas på lördag den 28:e maj kl 12.00.
Lycka till!
.
81 kommentarer:
När jag var liten så var det ständiga bråk om kläder . Jag ville alltid gå till dagis i mina nattlinnen . För då kände jag mig som vackrast. Jag tyckte att jag såg ut som en prinsessa i mina nattlinnen :) Det där har nog gått i arv för jag har vid flera tillfällen skamset fått lämna in mina 2 döttrar till dagis i bara sina nattlinnen :) Kram från Anneli i Norrköping <3
Fin blogg du har! Vackra foton! Fick verkligen tänka till där... men mitt bästa sommarklänningsminne är nog egentligen inget minne av en klänning utan hör nog mer ihop med en person nämligen minnet av min mamma från min barndom. Hon sydde mycket kläder både till sig själv och till oss barn. Speciellt på kvällarna, vi brukade uppmana henne att sy de kvällar då hon inte satt vid symaskinen för vi hade blivit så vana vid ljudet och det blev något nästan meditativt och hemtrevligt över det hela som gjorde det rofyllt att somna till symaskinens dova, brummanden. En av mina absoluta favorit outfits som min mamma både gjort mönstret till själv och sytt var en blus med tillhörande kjol. Så egentligen ingen klänning. Jag hade själv valt tyget, det var en hel mängder med olika små figurer och hus på blusens tyg som vävdes samman till ett vackert mönster, slott, och groda minns jag bl.a. färgerna gick i lila, blått och grönt och lite guld har jag för mig och blusen hade en vid krage helt enligt åttio talets då hetaste mode. Kjolen har jag för mig var djupt blå och jag kände mig verkligen vacker i dessa kläder. Så stolt och vacker så att jag då under mitt sommarlov minns att jag bar dem ofta. Då de inte längre passade mig minns jag att jag la dem i en speciell låda för att spara till mina kommande barn, så att de också skulle kunna få känna sig så fina en dag. Tyvärr vet jag inte var den lådan är idag och blusen och kjolen finns inte kvar. Men minnena av dem finns kvar och värmer mig emellanåt. /Åsa
Min mamma sydde mycket barnkläder åt mig och min lillasyster när vi var små. Av någon anledning var alltid mina kläder blå medans min syrra fick rosa. Men en gång till min skolavslutning i 3:an fick även jag en rosa klänning med påsyddag vita fjärilar...jag bara ääälskade den! Hade den klänningen på mig hela den sommaren tills den till slut sprack i ryggen. Glömmer aldrig denna klänning!
Karin i Borås <3
Härlig blogg du har! mitt bästa sommarklännings minne är inte svårt. Min mamma sydde alltid kjolar och klänningar till mig och min syster. Den första köpta klänningen minns jag därför extra varmt! En vit tunn klänning med en liten volang nedtill, knytband upptill i halsen. Jag har nog kvar den än i min spara låda :) Å vad lycklig jag var över den klänningen:) Kram Malin
Åhh..vilken vinst! Skulle inte bli svårt att sätta sprätt på den till mina 3 små girls! Mitt bästa klänningsminne är från en midsommar när jag var liten och mamma skulle vara borta på "självaste midsommarafton!", hon hade lagt fram de sötaste klänningarna till mig och syster (litade nog inte helt på pappas val;), men detta var någon gång på 80-talet och just den här midsommaren vart det nästan -grader! Pappa bytte ut klänningarna mot...tada!..Helly Hansen! Jag var ju sådär impad av detta så det finns tjusiga kort på mig iförd helly hansen med klänning över...Men jag var nöjd och kände mig fin trots kylan! Kram Petra F
Hej hej.
Mitt bästa sommarklänningsminne, från när jag var liten på 80-talet, måste få bli en klänning som bekanta till mina föräldrar kom hem med från Mallorca till mig.
En sådan där "klassisk" (för den tiden i alla fall...) t-shirt modell-klänning. Med massvis med klippta fransar med indianpärlor på, som "klingade" så skönt när man rörde sig, nertill och på ärmarna. Vit var den med en neongrön palm och texten "Mallorca" i neonrosa. 7 år var jag och himlars vad jag kände mig snygg, fräck och hipp!
Och det lite lustiga är att, hur ful den där klänningen egentligen var, så har jag nu, i vuxen ålder, faktiskt tokförälskat mig i svensk/franska barnklädesmärket "Petitbo" (www.petitbo.se) och deras underbara handsydda klänningar med just.... fransar.
Min dotter, Filli, har fått en grå med ljusrosa och silvermålade fransar på axlarna. Och fler får det gärna bli denna sommaren.
Dessutom såg jag, i förra nummret av Elle, en ursnygg cremevit t-shirt, till oss vuxna, med fransar med svarta indianpärlor, från "French Collection". Ursnygg!
Som de brukar säga, allt kommer tillbaka. Om än i lite bättre ,mer "update" version. Tack och lov. :)
Annars hade jag gärna gett min Filli många, härliga sommarklänningsminnen i någon vacker från How To Kiss A Frog.
Jag håller alla mina tummar! Trevlig kväll till dig. Mvh //Elle
Jag glömmer aldrig min allra första skolavslutning.. Jag hade fått välja klänning alldeles själv och valet föll på en gul byxklänning...till det mina alldeles nya klick-klack-skor ( svarta lackskor ).. Jag kände mig finast i hela världen!!! Ett minne som kommer finnas där hela livet...
Vilken vinst!! Med fyra flickor är det rena drömmen ;)
Kram
Hej P!
När jag var liten så valde mamma alltid kläder till mig kvällen före. Men varje morgon lade jag tillbaka dem i garderoben. Dom kläderna var inte rätta nog i mina ögon (har mamma berättat). Istället valde jag själv vad jag skulle ha på mig och mamma har berättat att jag konstigt nog redan då valde matchande kläder mm. Och jag hade alltid klänning eller kjol, jag tyckte inte om byxor. Själv kommer jag ihåg en bild på mig själv på en morsdag när jag var klädd i en vacker vit sommarklänning och hade tunna vita strumpbyxor under klänningen. Mamma hade då gjort flätor i håret. Jag har sparat denna bild och ibland blundar jag och drömmer tillbaka i tiden, till hur det kändes när jag var så liten. Men att jag redan då visste vad jag ville ha.
Mvh, Fröken M
pojkmamman0405@hotmail.com
If your little competition is open for other countries as well, I'd love to participate, too. And here is my story. I was nine years old ready to have my first communion. When we went shopping for a dress in early spring, I fell in love with a beautiful rose colored princess dress. Beautiful short puffy sleeves, all frilly with rose colored lace and at that time daring to wear for church. My mom bought it although everyone else would be dressed in white. It turned out we both got second thoughts and bought a white dress as well, which I wore for the church ceremony. I did get to keep the princess dress though and would dance around the house wearing it. Unfortunately there was never an opportunity to wear the dress in public. But my mom made a summer dress out of the more modest white dress, which I wore often that summer. I still love my mom for buying that silly, far too expensive dress for me ;-). have a great day - maks :-)
Jag hade den stora turen att ha en mormor som var sömmerska, så tillsammans med min mamma sydde hon alla mina skolavslutningsklänningar. Jag var lika förväntansfull varje gång och fick vara med och välja tyger samt modeller. När jag var åtta år och slutade andra klass sydde mormor en "Madicken-klänning" i två tyger som hade samma söta mönster i vita och syrenlila toner. Du minns säkert denna slags klänning med ett ok upptill och vidd i kjolen samt en stor rosett som knöts i ryggen. Jag var så nöjd och innan vi går in i kyrkan så säger en tjej till mig att min klänning ser ut som en "mamma-klänning" varpå min kompis smäller till denna tjej på munnen för att försvara mig! Jag blev ganska snopen men ändå lite glad att någon försvarade min fina klänning som mormor slitit så med....Ett minne som ligger mig varmt om hjärtat och kanske att min 8-åring vill ha klänningen på sin examen i år. Ha en skön sommar, kram Åsa
Sommaren när jag fyllde 5 år hittade jag en underbar klänning i en affär - efter mycket tjat fick jag min mamma att köpa den. Klänningen var vit med lager av volanger.. Jag hade den på mig så ofta jag fick. Tyvärr växte jag snabbt ur den och till min stora besvikelse skänkte mamma bort den till en annan liten flicka. Klänningen blev även hennes favorit och hon har senare berättat för mig hur ledsen hon i sin tur blev när klänningen var för liten och gick vidare i arv till hennes lillasyster..
Jag har ett starkt klännings-minne av ett barnkalas ute på landet i våra dåvarande grannars sommarstuga. Mamma hade klätt mig o min lillasyster i matchande nya klänningar; vita och gula sommarklänningar m tunna axelband man knyter uppe på axlarna. Tyget var av den varianten där små hål samlas i blommönster överallt, och jag kände mig som i en film!
När herrn i stugan visade sig vara av den lite otänksamma sorten och utlyste en tävling bland oss barn som gick ut på att plocka flest maskrosor så gick såklart jag o min syster "all-in" till mammas förtvivlan, för hon förstod att klänningarna aldrig skulle bli sig lika igen... Och tyvärr fick hon rätt.. Klänningarna var helt förstörda av gula madkrosfläckar när vi åkte hem o mamma fick efter många tvättar ge upp o slänga dem... Stackars mamma....;-)
Kram L
Mitt "bästa" sommarklänningminne är när min farfar fylde 50 år. Jag var 6 år gammal och min mamma hade köpt en underbar vit drömklänning till mig... en riktig sommardröm. Det fanns bara ett litet bekymmer. Jag var en pojkflicka och klänning var inte riktigt för mig men jag hade lovat mamma att vara "fin" på farfars stora fest.
Dagen kom och vi gjorde oss i ordning och klänningen åke, som lovat, på. Jag gick till och med med på att mamma fick göra en inbakad fläta på mig, hon va så stolt och glad över sin lilla flicka i klänning. Allt var frid och fröjd tills vi skulle ta på oss skorna och åka... fram tar jag mina favoritgympaskor som jag ALLTID hade på mig. ALLTID innebär att de vita gympaskorna var svarta och välanvända... och på denna punkten gav jag inte med mig! Alltså världens sötaste vita drömklänning med ett par geggiga gympaskor... PERFEKT! ;)
Detta är mitt bästa sommarklänningsminne!
Hälsningar Jessica
Mitt absolut bästa klädminne från när jag var liten är alla skolavslutningar man varit på i en ny klänning... Min mamma lät alltid mig och min syster handla något alldeles nytt till sommaravslutningen. Vi gick alltid ihop och handlade varsin klänning med mamma och det var speciellt. Så fin man kände sig på sin avslutning.... Lycka!
Jag kom som 2-åring, adopterad från Colombia, till Sverige 1982 rakt in i den svenska myllan mitt ute på den idylliska landsbygden.
Minnet av klänningen jag bar då jag kom till Sverige minns jag ej. Men fick samma klänning av min mamma för något år sen då jag själv har en dotter som fyllde 2-år.
Känslan av att hålla den lilla klänningen som jag burit och känna igen figurerna på den var magisk och härlig.
Jag förmådde mig inte att prova den på min dotter Aurora, då jag vill vara den ända som burit klänningen som liten.
Så med denna söta tävling hoppas jag att få ge Aurora en speciell klänning att spara genom livet och ta fram att minnas en dag.
Tack för en superfin, mysig & inspirerande blogg som jag läser varje dag!
Med varma hälsningar
Isabelle
"Jag mamma och Mini Me"
När jag var runt fyra-fem år så hade jag en rosa/vit småblommig sommarklänning som jag verkligen tyckte om (var egentligen inte direkt någon klänningstjej). Men den klänningen var en riktig favorit - det var nämligen så himla kul att snurra i den. En riktig full-cirkel-snurr-klänning helt enkelt.
(Frågade faktiskt min mor om den fanns kvar för ett tag sedan, nu när jag själv fått en liten snurrtjej.. Men hon hittar den tyvärr inte.)
Ha ha, mitt bästa minne är när jag som 6-åring hittade en fin klänning i mammas garderob tidigt en morgon när hon sov. På med den sprang jag genom hästhagen och ängen där vi bodde ner till älskade Tant Tilly som alltid hade hemmagjorda enorma maränger i sitt skafferi:) Frukost tänkte jag:) Hon öppnade med ett leende och behöll masken då hon berömde min fina klänning, som egentligen visade sig vara mammas speciella lilla nattlinne...
Kram//Ulrica
I still have my babyhood's favourite dress. The color has faded across the years but it's still very beautifull and stylish. I was probably 2 years old when I wore it...it's made of a dark blue cotton fabric with white, red and yellow small hearts. It has short ballon sleaves and some english embroidery on the neckline. I wish I had some picture with it on but we hadn't a camera at the time, there was no money for that. I decided to keep the dress to remind me of how cute I was :)
Men oj så trist det här blev. Sitter och funderar, men kan inte komma på ngt sommarklänningsminne :-(
Ha en fin dag Petra
Hmm...mitt starkaste klänningsminne, är utan tvekan från skolavslutningen i 5:an. Jag hade fått beställa vilken klänning jag ville från Ellos. Resultatet blev den finaste vita klänningen, med liksom fyrkantig urringning. När den väl hamnade i brevlådan, och jag provat den så var den ju alldeles för stor! Förtvivlan i det lilla flickrummet. Mamma sydde då på en spets i urringningen och vips frid och fröjd igen... Då till skolavslutningsdagen. Den vita fina klänningen på, och stråhatt på huvudet. Efter jag och ett par klasskamrater sjungit en liten sommarhymn, så gick vi ner i gången i Irsta kyrka. Undrade varför alla fnittrade så våldsamt! Så hemsk var väl inte vår sång? När vi gått genom hela kyrkan och satt oss, så upptäckte jag att mina små "myggbett" till bröst hade hamnat ÖVER spetskanten. Tur att det var ett helt sommarlov framför oss...
Nu var jag för snabb att skicka iväg!! Tack, för en fantastisk blogg! Blir glad och inspererad varje dag. TACK att du visar att man kan vara fantastisk ödmjuk, även man har ett "topp of the line liv"! Diggar dig Petra!
Hej, wow vilken tävling!
Du jag har typ en miljon sommarklänningsminnen, så det här är svårt..
Som så många andras mammor så sydde också min mamma väldigt mycket till mig, vi hade det rätt så knapert så det var liksom inte tal om "köpe-klänningar". Det gjorde mig inte så mycket, det var snarare riktigt kul då jag hade helt unika klänningar.
Ett av mina bästa sommarklänningsminnen måste vara en dag hos morfar då jag var ca 6 år, vi skulle dit och härsa hö, jag mamma och min bror Patrik. Mamma var så irriterad på mig innan vi skulle åka för jag skulle envetet ha på mig klänning (inte så praktiskt tyckte hon). Det var min absolut finaste klänning, en tunn bomullsklänning med vackra blommor i duvblått, gammelrosa, cremevitt och pistagegrönt. Den nådde strax nedanför knät, hade empireskärning med smock upptill och knytband över axlarna, ÅÅÅ den var så fin!
Jag tjatade och tjatade och tillslut gick mamma med på att jag skulle få ha den, dock utan klackskor (hade jämt det för jag älskade när det klapprade). Väl på landet hos morfar började hela släkten härsa, utom jag och min bror (som är ett år äldre) som byggde kojor inne i härsorna. Kan ni tänka er något ljuvligare än bara sommarfötter och ben på ett stort fält av torkat slaget hö som doftar underbart! Oändligt med härsor att springa in i och leka tittut, alldeles svart var det där inne, och när man kom igenom strålade solen på oss.
Vi fikade med nybakade bullar och svartvinbärssaft och där satt jag i min fina fina klänning och lekte att jag var Höprinsessa..
Ha en härlig dag, och tack för tipset om olivträdet i tidigare inlägg!
Kram Catta
På min första sommarskolanslutning 1980 hade min mormor sytt en ljusblå crepeklänning med små små tusenskönor på till mig. Den hade alla de detaljer som önskat, stråveck på bröstet, puffärmar och små mjuka volanger i den klockade kjolens avslut. Jag minns fortfarande hur vacker jag kände mig när jag stod där i kyrkan och strålade i solens sken. Klänningen växte sedan med mig ett par midsomrar tills jag tyvärr fick acceptera att den inte längre passade. Nu ligger den nedpackad i crepepapper och väntar på min treåriga dotters första skolavslutning och jag hoppas att hon då känner sig minst lika fin som jag gjorde.
Tack för en underbar blogg full av inspiration.
/Jennie
Oj vilken fin tävling!
Mitt minne är en liten solbränd midsommar "tössunge" med en vit,blå,röd randig volangklänning. Krans i de blonda håret o röda små sandaletter. Detta var på 1980...
Kram ifrån Petra Heed Hamburgsund
petra.heed@telia.com
Tänkte berätta om mitt bästa sommarklänningsminne....& det utspelar sig när jag var ca 3½år. Vi (Min mamma o pappa o jag) var bortbjudna på midsommarfest. Min mamma hade varit på stan o köpt mig en ny klänning. Klänningen gick i grönt, rosa o vitt. Jättesöt. Vi började göra oss i ordning o när klänningen skulle på så tvärvägrade jag!!! Jag ville helt enkelt inte ha den... min mamma blev lite arg o tillslut "tvingade" hon på mig den fina klänningen....vi åkte i väg till lokalen där vi skulle vara. Jag var arg o lesdsen. En kort stund efter vi kom fram försvann jag spårlöst från festen. Min mamma o pappa letade förståss efter mig o tillslut hittades jag ute i trädgården tillsamman med ett gäng andra barn-HELT NAKEN!! Klänningen var puts väck. De letade o letade men hittade den inte... o än i dag har de ingen aning om vart den tog vägen!! Ska till läggas att jag inte kommer i håg vart jag gjorde av klänningen MEN jag kommer i håg känslan av att bli påtvingad nått som man inte vill ha på sig!! Min mamma, hon lärde sig nått av denna historia o gjode detta "misstag" bara EN gång!! Skulle vara roligt att komma i håg vart jag gjorde av den där klänningen för gömmstället måste ha varit väldigt bra=)
Ha en fin dag! KRAM
Vilken rolig tävling! Här kommer mitt minne:
Jag är uppvuxen i norra delen av Finland och varje sommar blev det en kryssning till Stockholm. Under "glada åttiotalet" var det lyxigare med kryssningar och till dessa resor fick jag alltid välja nya, finare kläder. Jag kommer fortfarande ihåg när jag fick min allra första riktigt korta klänning, kände mig såå snygg och vuxen! Och med en ny frisyr (permanent så klart!) blev kryssningen hur lyckad som helst :-)
Verkligen mysig och inspirerande blogg.
Mitt bästa sommarklänningsminne är nog den sommar vi skulle på bröllop. Mamma sydde alltid mina klänningar och jag var alltid så stolt och tyckte att jag var fin i dessa klänningar men nu var det pappa som följde med mig för att inhandla en klänning till bröllopet. Det blev en vit klänning med spets och volanger och jag var så stolt över den klänning och tyckte att jag var finast på hela festen förutom bruden förstås. Kram A-C
Oh älskar HTKAF´s kläder dom har det där lilla extra som jag bara älskar. Mitt bästa sommarklännings måste nog varit då jag fick ta av mig allt springa naken i solskenet o bada i älven där vi bodde. Älskade det då var det verkligen sommar på riktigt!
Kram från en numera badkruka så konstigt det kan bli!
Elinor
el.ny@hotmail.com
hej och tack för en härlig blogg.
Mitt minne är att jag har inget minne av ngn sommarklänning.... skulle därför vilja få chansen att ge det till mina 3 underbara tjejer.
Håller tummarna!!
/MALIN
När jag var liten reste min gammelmormor ofta till egypten och tunisien, vilket var och är fortfarande ett ganska exotiskt resmål. Hem kom hon med fina och unika klänningar som det var väldigt bra "snurr" i, vilket ofta var ett mått på hur fin klänning man hade :) När man snurrade runt skulle kjolen lyfta sig och stå rakt ut som lady in red :) Kan fortfarande komma ihåg vilken lycka det var varje gång man visste hon varit iväg, rena julafton! :)
Kram och tack för en fantastiskt inspirerande blogg!
/Jessica i Malmö
Vilket fint pris!
Därför vill jag också dela med mig av min finaste sommarklänning!
Vi var på bröllop i münchen i Tyskland på min mosters bröllop & jag kommer ihåg att jag och min syster(som var 5 resp 9) var tillsammans med mamma och handla ut klänningar som vi skulle ha på oss. Mamma ville gärna matcha oss som små & därför var det självklart att när vi fann den sötaste sjömansklänningen som var i vit/blå med ett ankare i rött på kragen upptill, så skulle vi både ha denna.
Vi kände oss så fina på den bröllopsfesten med våra sjömansklänningar & vita rosetter i vårt blonda hår.
Ett fint minne jag har!
Kramar
Lillasyster som jag är gjorde ju att jag fick ärva en del från min storasyster (på gott och ont :-)). Jag kommer ihåg en klänning hon hade, vit med lila blommor, som jag suktade efter hur länge som helst. Sen äntligen fick jag ärva den och hade den varje dag. Mamma slängde den i tvättkorgen då och då men jag var tydligen (har jag fått berättat för mig) ett mkt bestämt barn som bland annat inte drog mig för att hämta smutsiga kläder då jag bestämt mig för att det var just det plagget jag ville ha (i detta fall var det en ljuvlig klänning)! Mvh Kristina
När jag var liten sydde min mamma alltid alla klänningar och kjolar till mig och min lillasyster och jag hatade verkligen att vara "hemmasydd". Till min första skolavslutning fick jag dock välja en "köpeklänning" för första gången och jag valde en sommargul bomullsklänning med vit spetskant nedtill och smock upptill. Till klänningen fick jag också mina första vita trätofflor och jag kände mig så himla fin. Till min stora sorg missade jag skolavslutningen eftersom jag låg hemma med vattenkoppor. Jag grät floder hemma i min säng när jag hörde kyrkklockorna ringa in sommarlovet genom det öppna sovrumsfönstret. Jag hade ju inte fått vara med och känna mig fin i min nya gula "köpeklänning" med vit spetskant nedtill.
När jag sedan blev frisk hade jag min klänning och mina trätofflor nog varenda dag hela sommaren. Min mamma kunde inte tvätta klänningen fort nog. Jag minns en solig sommar med massor med bad och lek med kompisar. Jag minns också myggbett och skrapsår på benen - sådant som hör sommarbarn till. Mest av allt minns jag att varje gång jag satte på mig klänningen kände jag mig lycklig och fin.
Klänningen finns fortfarande och hänger numera på en galge i min 5-åriga dotters garderob i väntan på att den ska passa henne. När jag går upp ibland och tittar och luktar på den kan jag känna sommar, hav, syren och lycka fortfarande. Tänk vad en enkel sommargul bomullsklänning med vit spetskant nedtill och smock upptill kan betyda.
Mitt absoluta sommarklänningsminne är det från skolavslutningen i fjärde klass. Jag hade fått en fin vit slät klänning att ha på mig, och som jag var jättenöjd med ända till dagen innan, då jag helt plötsligt bara var tvungen att ha en pliserad klänning. Mamma förklarade för mig att nu är det denna som gäller och punkt slut. Efter att mamma gjort mig fin i håret med våffeltången kom jag på den briljanta idén att jag kan ju få veck på klänningen med våffeltången!! I ett obevakat ögonblick gick jag lös med våffeltången på klänningen, jag var nöjd, mamma förtvivlad. Skolavslutningsmorgonen slutade med att en stressad mamma stod med sprayflaska & strykjärn och på mig rann tårarna! När vi väl kom iväg var klänningsfadäsen glömd och skolavslutningen blev så där härlig som man minns alla sina avslutningar!
Kram Malin
Jag har alltid älskat vackra klänningar o tyckt om den flickiga romantiska stilen. Redan som barn var jag väldigt intresserad av kläder, men i början på 80-talet fanns det inte så mycket urval. Min stora idol var Madicken och jag drömde ofta att vi skulle ha bott i ett likadant hus, och att jag skulle ha haft lika söta klänningar som hon och Lisabet hade:) Därför e mitt bästa minne av en sommarklänning då min mamma köpte var sin "Junibacken" klänning åt mig och min lillasyster! Ljusblå/ljusrödrutiga förkläde-klänningar med volanger på axlarna:)Jag var urlycklig och tyckte vi med min syster var precis som Madicken och Lisabet! Nu har jag själv två små flickor, 2 respektive 4 år och jag skulle så gärna klä dem vacker kommande sommar! Kram, Mia
Som så många andra mammor sydde min mamma mina kläder när jag var liten. Midsommar närmade sig och min mamma och hennes väninna hade varit och handlat jättefint tyg som de skulle sy barnkläder av. Tyget som mamma hade valt till min klänning var underbart, prickigt och sött och det blev också den finaste klänning som tänkas kan. Det blev midsommarafton, jag var nio år och fin som bara den i den nysydda klänningen. Jag visste att min hemliga förälskelse också skulle komma till denna midsommarfest och jag kände mig så söt och fin. När vi väl kom fram till festen såg jag honom på avstånd, klädd i en hemsydd skjorta i samma tyg som min fina klänning!!!!!
Jag kan än i dag komma ihåg den mest pinsamma känsla som uppenbarade sig och jag var obekväm hela festen. Tänk vad detaljer kan förstöra och hur rätt och roligt det kan bli när det verkligen blir rätt!!
Kram från Anna i Skåne
Har fått klura ett tag men måste nog berätta om skolavslutningen i 2:a klass. Min högsta önskan var en "Madicken-klänning", min bästa kompis Chatarina hade fått en ljusblå med matchande rosett som hon skulle ha. Jag var så avundssjuk....min mamma hade inte riktigt lyssnat på mina böner utan köpt en liten vit volangblus, vita sandaler och röda "knickers" - kommer ni ihåg? Detta var 1981 och det var så hett med knickers på små fickor. Jag var SÅ besviken arg och sur, vaknade nog som ett åskmoln på skolavslutningsdagen. Minns det som igår då mamma kommer in och på armen har hon den FINASTE Madicken-klänning man kan tänka sig, med matchande rosett och vit "underskjorta". Fatta vilken lycka, jag sken i kapp med solen den dagen och minnet vårdas ömt i mitt hjärta. Blir fortfarande oerhört sentimental vid skolavslutningar, det väcker många känslomässiga minnen till liv. I år är det dags för min sons första skolavslutning och hans lillasyster skall ha en nyinköpt Madickenklänning från Nyblom och Kollén. Här har inte ens dottern haft någon önskan men hennes mamma bär på ett kärt minne från en skolavslutning för länge sen! KRAM till dig och tusen tack för din underbara och beroendeframkallande blogg! Cicci
Jag hade en riktigt underbar klänning när jag var liten- Den hade allt! Den var rosa med prickar i olika pastelligaa färger, volander och spetsar. Pricken över i:et var att det även ingick en matchande stråhatt. Jag har nog aldrig kännt mig så fin. Mitt finaste minne med klänningen är nog en dag då jag med denna på gungade i en stor ek i närheten där vi bodde. På denna gungan kunde man få upp såndär otrolig fart och med klänningen som fladdrade i vinden var detta en sån otrolig känsla. Jag kan absolut förstå min lilla dotter idag som just nu är inne i exakt den perioden då man älskar att klä sig på detta sätt. Jag vet precis hur hon känner sig! Ska minsann ta och se om jag inte har kvar min fina klänning någonstans i gömmorna. Hon skulle älska den! Och vi har ju just en sån där gunga i trädgården där vi bor nu :)
Hälsningar
Johanna, Karlskrona
www.huse1.blogspot.com
Som jente nr 3 i en familie på 7 arvet jeg som regel klær fra mine 2 storesøstre.
Det var ikke alltid like gøy...
Men vi hadde ikke mye penger, så det måtte bli sånn.
Men mamma var flink til å sy, og det fineste tøyet laget hun selv.
Jeg husker vagt et skjørt, det var lyseblått med hvite blomster.
Til den hadde jeg en hvit bluse med snøringer.
Jeg husker jeg brukte en hvit hatt til dette en gang. Følte meg så vakker :)
ønsker deg en fin tirsdag!
Hallo i småstaden!
Jeg følger den koselige bloggen din. Flott hus, vakker fru og vakre barn og hjem.
Mitt minne er da jeg og min søster fikk hver våre flotte matroskjoler i marineblå. Vi fikk de da vi skulle på ferie til sørlandet med mamma og pappa. Og bodde på campingplasser i telt. Kjolene var på hele ferien.
Mvh
Jane
Åh vilken underbar vinst:) Skulle bli helt överlycklig om jag hade turen att vinna. Då skulle mina två flickor få en varsin fin klänning nu till sommaren:)
Mitt absoluta sommarklänningsminne var när jag hade min första skolavslutning i klass 1. Jag hade fått välja klänning själv och jag var så himla glad. Det var en vacker blommig klänning med volanger och jag kommer ihåg än idag hur lycklig jag var över den klänningen.
Kram till dig och ha en bra dag:)
Sofia i Dalarna
När jag var 6 år o var i Småland hos mormor :) fick fritt tillträde till hennes underbara vind o vi hittade min mammas gamla klänning från när hon var lika gammal, alltså från 1948. Levde sen i den kläninngen hela sommaren o har ett fantastiskt foto på mig när jag står vid grusvägskanten vid gärsdgården o blockar sommarbukett klädd i mammas klänning vit botten o massa små olika blommor på <3
Tack för underbar blogg
Ulrica från Skåne
Åhhh, jag stavade fel i ett tidigare inlägg. Pinsamt... INSPIRERANDE blogg och inget annat. Tack
Lite tokigt sommarklänningsminne jag har...men jag skriver det ändå! Lilla jag 5 år hade fått en ny klänning till min födelsedag i juni. Pepitarutig (ljusblå-vit-rutig)klänning utan ärmar med mycket vidd ner till. Jag var överlycklig! Under födelsedagskalaset hade jag troligen fått för mycket tårta i mig och det bar sig inte bättre än att jag mådde illa och tårtan kom i retur på klänningen. När de vuxna ville ta av mig klänningen blev jag alldeles hysterisk och vägrade. Det sista jag minns innan jag somnade efter all gråt och förtvivlan var att jag hade lyckats få ett löfte av mamma att tvätta klänningen på kvällen så att jag kunde ha den igen dagen därpå. Varför tror ni? Jo, dagen efter var det midsommararfton!
Heléne i Bromma
Jag kommer ihåg en speciell dag när jag och de andra barnen på mitt dagis, dagen till ära, skulle hälsa på barn på ett annat dagis i vår vackra lilla stad...Vi dansade runt midsommarstången till härlig musik och tittade blygt på varandra. Alla tjejerna hade såklart små söta blommiga skira klänningar..och jag hade en i frotté, halterneck med röda och vita ränder..kände mig lite udda, men alla de andra blev avundsjuka på min klänning som såg ut precis som en polkagrisstång! Såhär i efterhand när jag tittar på kort så var den helläcker till mitt vita "trollrufshår" med röd rosett i!!
// Kram Malin
Det var en klänning som jag kände mig så fin i och när jag började växa ur den fick min mamma ändra och anpassa så att jag kunde ha den så länge det gick, till slut var det en minikjol men lika fin och lika skön och jag kan känna känslan ännu. Tack! Malin
Ett härligt minne idag, va en katastrofupplevelse i 5 årsåldern;) Det va midsommar, vi firade hos min mormor och morfar, på landet, vidsträckta landskap, betande kor, en sommar idyll:).
Jag hade fått välja klänning själv,(efter många om och men;)jag tyckte den va vackrast i världen!! Jag och mina kusiner smet alltid ner till kohagarna för att klappa kossorna, för en storstadstjej som mig, va detta rena drömmen och såå spännande.. Jag smyger in under staketet och fastnar i taggtråden,river sönder min klänning,kommer in i hagen och det första jag gör är att halka i en koblaja, springer gråtande tillbaka till mamma och hela midsommar gänget som har svårt att hålla sig för skratt, där står jag med koblaja upp till öronen och en halv klänning! haha, ett härligt minne som släkten skrattar åt fortfarande.. Själv så håller Jessica i kungsbacka sig långt borta från kossor nuförtiden;) Ha det gott <3
Mitt finaste minne med klänningar inblandade måste vara för ca ett år sedan när min kusin gifte sig och mina små tjejer var brudnäbbar. De hade varsin jättesöt klänning från just How to kiss a frog. Min stora tjej sjöng i kyrkan, Du är allt, så fint att man fick släppa en liten tår eller två:)
Ha det gott!
/Malin
Misan sa
det är när jag som sexåring tillsammans med min kusin var ute på baksidan där vi hade trädgårdsland och bärbuskar. Vi plockade vinbär, ni vet då de nye riktigt var mogna, men så surt goda. Egentligen hade vi blivit tillsagda att låta bären bli mogna, men då resten av släkten börjat på kalasfikan kunde vi smaska i oss. När vi ändå fick tillfälle passade vi på att lägga en del i fickan. Jag hade en gul klänning med axelband, axelbanden var sydda med gummiband så de rynkade sig så fint o likadant var det vid fickorna. Vi gick in till de andra o försökte slingra oss från sanningen att vi ätit bär. Efter ett tag förstod vi att vi inte kunde luras mer, då klänningens fläck blev rödare o rödare. Det var en favoritklänning som tyvärr inte kunde användas mer. Men goa bär var det!
Som många andra skriver så sydde min mamma massor av klänningar till mig på 80-talet när jag var liten. Å jag minns känslan framförallt gällande en vit ärmlös, med stooora, puffiga volanger i rosa och mintgrönt nertill, Hur fantastisk den var att snurra i. Och hur fin jag var. Det allra bästa är att mamma sparat alla klänningar så nu snurrar min 4-åriga tjej i den klänningen och jag minns fortfarande känslan! :-)
Ojoj, klänning och sommar hör ju verkligen ihop!
det minne som direkt ploppar upp var från året då jag slutade 1:an (1990). mamma hade köpt likadana marinblå sjömansklänningar till mig och min syster.. Minns att jag var så stolt över klänningen som vippade då härligt när man rörde sig.. Men svensk sommar och skolavslutning brukar ju inte alltid vara så bra kombo! Regn o rusk o kallt och lagom till traditionsenliga fotot på klassen med fröken "råkade" jag springa lite för fort ner för kyrkbacken och sladdade härligt i en ljummen vattenpöl! Nya vita sandalerna blev "lagom smutsigt slitna" på en halvsekund och klänningen blev blöt! Jaja, vad gjorde det?! Jag såg ändå lika glad ut på fotot... :)
Kram Hanna Magnusson Smålandet!
Hej finaste Petra!
Oj, vilka barndomsminnen som började snurra i huvudet!
Jag var en riktigt liten pojkflicka när jag var liten! Kom särskilt ihåg min första skolavslutning, sju år gammal och förväntansfull inför det oääääändliga sommarlov som väntade, fotboll, bad och att få cykla med kompisar hela dagarna, oj vilket äventyr!
MEN till min förskräckelse så hade mamma köpt en vit klänning med STOOORA blommor med puffärmar, inte en pojkflickas dröm.. Tårarna rann nerför kinderna, jag ville ju ha mina favoritshorts!
Men min mamma mutade mig med glass i stora lass( ett säkert kort) och klänningen åkte på! Vi åkte Iväg på skolavslutningen, vi har en massa kort där jag står och drar i klänningen och ser allmänt obekväm ut.. Väl hemma åkte klänningen av fortare än fortast och shortsen åkte på och jag sprang ut och spelade fotboll!
Behöver jag säga att klänningen användes aldrig mer....
Detta ändrades så småningom om nu älskar jag kjolar och klänningar och att känna mig kvinnlig..
För ganska exakt ett år sedan föddes min lilla älskade Nelly.. (på morsdag)
Visst klär jag henne i "flickkläder" men jag ska försöka påminna mig om denna lilla berättelse om de blir så att Nelly en dag inte känner för att ta på sig klänning.. Men än så länge får ju jag bestämma och jag gillar allt från how to kiss a frog, så nu håller vi tummarna för att Nelly får en fin present till hennes 1 årsdag den 30 maj..
Kram!
Alexandra i Östersund
Minns inte om det var våren/sommaren 1975 eller 1976? Det var min födelsedag, mamma hade bakat tårta och jag väntade förväntansfullt på min farmor...Jag minns att jag bar min favoritklänning med puffärm, den gick i ett blommigt, gult & brunt mönster...Jag lekte ensam ute i det gröna,ibland blåklockor och maskrosor - och gissa vad ledsen jag blev när alla dessa små maskrosor satte sina spår på min klänning, i form av en massa hemska fläckar som inte gick bort i tvätten...Snyft!
Klänningen finns tyvärr varken kvar på foto eller i verkligheten, men minnena bär jag med mig för resten av livet...
Förresten är jag fortfarande en klänningstjej...
Kram "Lotta på Bråkmakargatan"
Hej! Å vilken underbar tävling!
Mina klänningsminnen är mest förknippade med att jag hatade klänningar! Det var ju så fjantigt och inte alls praktiskt om man skulle klättra i träd eller leka kurragömma. Jag var en riktig pojkflicka och hade alltid byxor eller shorts. Ett starkt minne är när min pappa skulle gifta om dig när jag var 6 år och han ville så gärna att jag skulle ha en riktig marängklänning på mig. Jag tyckte den var fruktansvärd men vad gör man inte för sin stora kärlek. :)
Idag har jag själv en dotter och ÄLSKAR att klä henne i söta(men gärna lite tuffa också) klänningar.
Man kan väl säga att jag nu lever ut alla flickfantasier jag inte hade som liten.
Tack för fin blogg!
Mvh sara från Värmdö
Åhh. Jag minns när jag satt där i bersån i min fina festklänning. Den var vit med härliga rosa blommor, inget jag skulle sätgab på mig idag direkt för shit vilken 80-talsklänning det var! De ligger än kvar uppe på vinden hos mamma för att kanske komma till användning igen? Hoppas jag vinner så jag kan klä mina barn i söta, söta, söta kläder:)
Kram Filippa♥
Åh, jag vill också tävla om dessa underbara kläder....
Jag minns en ljuvlig klänning som jag hade ngn gång på 70-talet, på min kusins konfirmation. Jag och min två år yngre syster var likadant klädda och för en gång skull så var de nog inte hemmasydda. Klänningen var som sig bör rumpkort med vippig kjoldel och liten puffärm. Färgen var i allra ljuvaste apelsinorange med vita prickar. Till detta hade vi som modet krävde på den tiden vita knästrumpor prydligt uppdragna ända till knäna och vita träskor.
Jag minns att jag tyckte att vi var så fina och bilderna från tillfället visar också min nöjda min. Trots att den nyklippta luggen som vanligt var för kort..... (och ja, självklart var den "hemmaklippt")
Kram
Annica, Jönköping
Den var blå och var gjort av silkestyll. Det var kärlek vid första ögonkastet. När jag provade den farmför spegel kände jag mig som en prinsessa som flöt på moln. Oj vad kul jag och den kläningen hade det året.
Mitt sommarklänningsminne är lite busigt, men jag tror inte att det är min mammas bästa minne. Hon hade köpt en sommarrutig klänning som hon tyckte att hennes lilla prinsessa skulle vara så fin i. Denna lilla prinsessa höll inte med och funderade och klurade på hur hon skulle kunna ta sig ur denna lilla knipa. Klänningen var nämligen alldeles för söt för denna flicka som egentligen ville vara tuff. Lösningen blev att krypa in i ett litet hörn, ta fram mammas jätte stora sysax och noga klippa ut alla rutor i klänningen. Hmmm, mamma var inte lika nöjd som den lilla prinsessa som nu fick klä sig i en tröjklänning med mimmi al a 80-tal.
Tack för en underbar blogg som jag läser minst en gång om dagen! Kram Josephine Hagberg
Ååhhh, så mysig tävling! Har suttit här och drömt mig tillbaka ett tag, finns ju massor och jag kommer bara på fler och fler. Men jag måste ändå säga att det var speciellt innan skolavslutningarna, då åkte jag alltid med mamma till en jätte mysig tygaffär där barnen bjöds på mumsiga klubbar och så tillbringade vi låååång tid där åt att välja ut det perfekta tyget! Och det roliga slutade inte där, sen fick mamma börja sy och det var alltid lika speciellt att få agera provdocka! Därför var den extra mysigt när jag för ett par år sedan skulle på studentbal och mamma fick chansen att än en gång visa sina färdigheter, och givetvis fick jag än en gång känna mig super fin i en klänning signerad lilla mamma. Mammor är allt bra <3 Tack för en rikigt mysig blogg att titta in på och må BRA! Kramar
Min mamma var fantastisk på att sy underbara klänningar till mig och min lillasyster. Våra förebilder var Lisabeth och Madicken, så det blev många vita bomullsklänningar med spets och vackra "förklädesklänningar" i randigt.
Favoritklänningen var ändå en rosa/vit klänning med knytband runt midjan. Jag skulle ha den som brudnäbb på ett bröllop när jag var 7 år. Min lillasyster fick inte vara brudnäbb, men för att dämpa besvikelsen såg mamma till att sy en likadan till syrran också = bra mamma! Vi var sååå fina och idag kan min dotter faktiskt använda klänningen - härligt med bra kvalitet som håller i nästan 30 år! Tack för fin blogg, hälsningar Sara Holmberg
detta kommer jag inte ihåg själv,men har hört det så många gånger av min mamma och moster. vi åker bil och jag hade fått en klänning med matchande hatt(!), där efter vägen möter vi min moster och min kusin. När han får se mej utbrister han - åh Åsa du är snyggare än en racerbil!! Tänk bättre komplimang har jag nog aldrig fått ;) // Kram från Åsa i småland.
asatandersson@hotmail.com
Fem år gammal skulle jag vara brudnäbb på min kusin Elisabeths bröllop. Mamma (som annars sydde själv)tog med mig till en fin barnklädaffär. Där fick jag prova massor med klänningar!
Jag minns särskilt en klänning som var vit med massor av tyll i kjolen, dock blev det inte den klänningen (vilket ju var lite synd för det gick att snurra väldigt bra i den). Klänningen jag fick var vit med puffärm och hade ett sidenband i midjan, till detta bar jag sedan en liten vit korg med blommor.
Jag kände mig verkligen så speciell. Bröllopet blev ett minne för livet och min kusin är fortfarande lyckligt gift!
Nu vill jag att mina prinsessor Alva och Astrid ska få känna sig lika fina som jag kände mig!
Kram Emma Frisk, Göteborg <3
Jag har ett heemskt minne : (
Ta en stycke;Helt klädtokig 9 åring ; men- med för långa armar , för långa ben,
Lägg till; Liten megasuperdupersöt lillasyster, 3 år! Gullig, mullig...
HON får en dirndl!!!
JAG får en skjortblusklänning - ridå!
Kram! Babs
Fick äran att vara brudnäbb åt ett par vänner till mamma när jag var 8 år. Mamma sydde klänningen som var vit med puffärmar och en gigantisk, mörklila rosett bak. Kjolen var vid o jag lät de mindre barnen gömma sig under den på bröllopsfesten när vi lekte kurragömma. Jag var helt bedårande söt tills brudparets yngsta son bajsade på sig, o mig, sådär som bara tvååringar kan. Nåväl, tur det finns kemtvätt, nu använder mina sessor klänningen till utklädning :)
/Idha i Skellefteå
Det var en skolavslutning, jag skulle sluta 3:an om jag inte minns fel... Jag bar en vit knälång klänning. Det var spets och tyll mest överallt, upptill i en volang, nertill i ett hav av volanger. Jag hade även en vit hatt som matchade till. Jag tyckte själv att jag var otroligt fin och kände mig som skolans prinsessa! Fantastiskt härlig känsla för en nioårig tjej!
Så här 23 år senare tycker jag kanske inte att klänningen var fullt så fantastisk. Men jag minns fortfarande känslan av stolthet när jag bar den. Lustigt att ett klädesplagg kan göra så mycket?! Jag önskar att min dotter oxå får känna den känslan, oavsett vad hon väljer att ha på sig.
Förhoppningsvis bär hon kanske inom en snar framtid en fantastisk klänning från How To Kiss a Frog! ;)
Hälsningar från Paula, Göteborg
Ååå det måste nog varit när min pappa kom in och väckte mig o sa att jag blivit storasyster. Vi skulle åka till BB och besöka mamma och nyfödda lillebror och jag fick ta på mig den finaste klänning jag hade. Kommer ihåg det så väl. Trots att jag bara var 4 år. Sommarklänning med volanger à la Madicken, sidenband i håret och lackskor. Du må tro jag kände mig fin. Och nu 32 år senare är det jag som om ngn vecka ligger på BB för att få en liten. Livet är bra härligt! Kram Jannice
Det var nog den midsommar då jag hade varit i mammas garderob och hittade en vit klänning i tunt material med tryckta gröna blad på. Klänningen hade vida ärmar och var förstås för stor men jag minns att jag kände mig lite som en skogsälva i den. Och när sedan pappa for och köpte mig en midsommarkrans så var lyckan fullständig! Åh, nu börjar jag gråta för att jag börjar tänka på min fina pappa som inte längre finns med oss. Hur som helst så kände jag mig så fin med krans i håret och böljande klänning!
Nu håller jag tummarna för vinst så jag kan köpa en fin klänning till lillstrumpa och så hoppas jag att pappa tittar ner på oss från sitt moln och ser hur fin hon är <3
Hej Petra, jag minns min finaste klänning. Den var vit och blårutig med puffärm och volang nertill. Jag hade vita sandaler och flätor, och det var min första skolavslutning. Solen lyste och syrenerna blommade och jag tyckte att det var en perfekt dag, då jag var en liten tjej med "Madicken-drömmar". Nu är jag inte så liten längre och har fått två vackra pojkar, men ingen tjej. Men nu är det så att min bror har en flicka och om jag skulle vinna skulle jag med glädje ge henne en klänning från " How to kiss a frog". Kram från Camilla
Det var en varm sommardag och solen sken. Jag var åtta år och var på semester med min familj i vår sommarstuga. Jag var ute vid vattnet och lekte. Min gula sommarklänning hade ett blommigt mönster och jag kände mig så fin. Plötsligt kom en trollslända flygandes och satte sig på min mage, på den blommiga klänningen som måste ha sett ut som en hel blomsteräng för sländan. Jag stod helt stilla och beundrade trollsländan. Strax därpå flög den vidare och den magiska stunden var förbi, men minnet kommer jag att ha kvar under resten av mitt liv!
Tack för den bästa av bloggar, ha en underbar sommar!
Vänliga hälsningar,
Heidi Stenberg i Luleå
Hej hej,
Jag minns det mycket väl. Mamma, pappa och jag skulle åka tåg till Köpenhamn och gå på tivoli. Dagen till ära hade min farmor sytt en ny sommarklänning till mig, vit med röda klöverblad (Ja, jag är uppvuxen på 70-talet). Jag skulle ha mina vita lackskor till klänningen MEN jag ville ha röda lackskor och det hade jag inga. Som den bestämda unga dam jag var vägrade jag åka utan röda lackskor. Pappa tog då mina vita skor med sig in i garaget och spraymålade dem röda med någon färg han hade där. Jag var mycket stolt öven mina nya röda skor och meddelade alla vi träffade att pappa hade målat mina skor. Allt för att skorna skulle matcha mina röda klöverblad. Jag var så LYCKLIG och förstod aldrig då att mamma och pappa tyckte att det var pinsamt att de inte köpt nya skor till mig utan istället målat de gamla.
Tack för härlig blogg
Kram Lotta i Lund
Hej hej!
Mitt starkaste minne av sommarklänningar måste vara en vit underbar engelsk klänning som kom med en bekant hem till min första examensklänning. Denna söta skapelsen hängde med i ett par år och var oerhört älskad. Mamma sparade den till ev barnbarn och vid ett tillfälle frågade jag om den. Hon hämtade ned den från vinden och vi upptäckte att råttorna byggt bo i kartongen(!) det ända som fanns kvar var kragen. Lite tråkigt tyckte jag då vi -10 fick en lite tjej. Och jag såg alla dessa fina sommarkort framför mig med Ellen i denna klänning. Vid ett loppis besök på jakt efter en byrå hittade jag samma klänning(!) fast i en storlek mindre. Tror tom att jag grät en skvätt där i butiken=)
kram kram Jenny, Örebro
Liten och liten vet jag inte men jag kommer från en liten by utan klädaffärer och jag minns när jag skulle sluta nian. Jag och min dåvarande bästis Annika åkte bussen själva 36km norrut och gick runt i klädaffärerna (vilket inte är många). Stolta kom vi hem med exakt likadana tunikor. Båda slutade nian klädda i vita tunikor med blåa blommor på från JC. Vi var så fina.
Kram Olivia
Hej P!
Min absoluta sommarfavorit när jag var liten var en klänning som är inspirerad av Madickens! Ljusbå-rutig med ett förkläde till med volanger. (Även tillhörande mamelucker;) Underbar! Den användes flitigt och har kvar den än idag, längtar tills min lilla tjej en dag kan ha den på sin skolavslutning :)
KRAM
Åh dessa ljuvliga barnkläder, klart jag vill vinna!
Bästa och bästa mine vet jag inte om det är men absolut det starkaste. Jag har en jämnårig kusin som jag växte upp tillsammans med. Hon var mörkhårig och blev lätt solbränd, jag var en lintott med kritvit hy. Detta gjorde att när vi skulle få klänningar sa alltid våra härliga mammor, att kusin E passade bäst i rött och kusin jag passade bäst i blått. Hela min barndom har präglats av blåa klänningar vid kalas, dop, bröllop, jul you name it. Och kan du tänka dig, allt jag önskade mig var ju bara en röd klänning... =)
Kram Josse K
Mitt bästa minne. Hm.. Du förstår att när jag var liten vägrade jag ha byxor. På dagis gömde jag manchesterbyxorna mamma och pappa tagit på mig och bytte om till "klänning mamma köpt i york" En klänning från New york alltså. Jag hade den var eviga dag. Inget annat föll mig i smaken. Vintrarna var hemska för mamma och pappa som ALDRIG fick på mig täckbyxor.
Tills en sommar vi var i Grekland, då jag hittade den för mig vackraste klänning jag kunde tänka mig. En klänning i rosa tunt tyg, med vackra enkla mönster förtrollade mig. Klänningen var lite liten så min mormor sydde om axelbanden med sidenband och jag var så lycklig. Till en dag då jag bestämde mig för att bära klänningen på sexårs. Stolt traskade jag in på gården i min nya klänning. Jag minns hur jag verkligen var noga med att inte se för mallig ut- min fröken kom ut. Tittade på sin kollega och skrattade lite. -Vad har du på dig för trasa idag då? Det kändes som jag svalde tio isbitar på en gång. Det började bränna i ögonen. Jag gick in på toaletten och grät. Sen hade jag aldrig mer min klänning. Tänker idag när jag har egna barn på hur elak hon var mot mig. Jag var bara sex år. Hon körde min självkänsla i botten. Jag är fortfarande en klänningstjej som snabbt repade mig, och hon en grå gammal tant i fula byxor. Hah! Länge leve klänningar! (och min dotter går i mina fotspår)
Hej!
Tänkte faktiskt så sent som häromdagen på vilken som är min favorit sommarklänning. Det är min fotsida siden klänning i silvergrå från nygårdsanna. Jag köpte den hos henne i Dalarna till en försommar bal. Den har hängt i skåpet sedan den underbara kvällen men nu,mer än 10 år och tre barn senare "dammade" jag av den inför ett bröllop och den satt banne mig bättre nu än då. Så jag är säker på att det blir ännu en toppen kväll.
Tack för en vacker och uppmuntrande blogg!
Kram
Mitt bästa sommarklänningsminne minns jag inte själv utan min mamma brukar berätta det och vi fnissar lite generade...
Jag var ca 9 mån och satt i min vagn, som vanligt på knä vilket jag tydligen gillade. Mamma tyckte det blåste lite så hon vek in klänningsfållen under mina ben så jag inte skulle frysa om dem. Det gick förbi en äldre dam, tittade på mig och skakade lite på huvudet och sa lite för sig själv: "Stackars lilla barn". Mamma undrade om hon verkligen hörde rätt, vad menade damen? Hon tittade ner på mig i vagnen och insåg att det såg ut som att jag inte hade några ben och tanten tyckte ju synd om mig. Generad mamma tänkte sig för innan hon gjorde så fler gånger ;)
Tack för fin blogg!
Hei. Så flott premie;)
Jeg husker så godt min fine blomstrete sommerkjole da jeg var 4 år gammel!!En nabodame (som hadde fire sønner) kjøpte den til meg da hun var på reise i Frankrike. Hvilken lykke:) Har selvfølgelig tatt vare på den!!Herlig minne.
Marie Elise
hvitlykke@gmail.com
min lilla sommarberättelse:
mitt bästa sommarklänningsminne som jag minns och som ligger mig varmt om hjärtat är då sommarregnet föll. Lukten av blöt asfalt, den ljuvliga sommarvärmens svalkande regn. jag i min fina sommarklänning dansandes ute i regnet.
det är barndomslycka för mig <3 kram
Sommarklänningminne! visserligen var jag inte så jätte liten, MEN ett roligt minne..
Var bjuden på bröllop. Min kompis storasyster skulle gifta. Själva vigselakten hölls på en ö i stockhomsskärgård. Transport ut till ön med en sådan båt man transporterar sopor med, ren och fin lövad och grann så det var hur fint som helst.
Hur som helst så började jag bli stor, så jag ville ha något "vuxet" på mig, min mamma sydde en röd lång kroppsnära ursnygg klänning, två långa sprund i fram. På fm. samma dag bröllopet är klär jag på klänningen (kanske förstagången i dagsljus) ser jag att de där sprunden inte alls ser bra ut, klänningen var inte fodrad, så man såg liksom sömsmånen genom tyget. Inte snyggt!! Mamma får ta fram sy-maskinen och sy igen sprunden, då kan jag ha underkläning under och allt ser väldigt bra ut.. Jag känner mig skitsnygg i högklackat, håret i svinrygg, och den där röda känningen, ärmlös figurnära...
Det var bara ett problem!!! Klänningen blev aldeles för snäv nedtill utan sprunden, jag fick gå med pyttesteg.. Klättra på/av båten, gå på smal reling, klättra på kobbar, jag var hela tiden på efterkälken.. Hursom helst så var det en helt underbar dag och kväll. Mitt första bröllop på egen hand utan föräldrar, med vuxna killar, tjuvsmak av vin o.s.v. och så mitt -hoho, vänta på mig!! Ett roligt minne! Kram Katta
Jag minns det som igår..
Vi åkte hem till farmor och farfars bondgård och jag hade på mig min NYA fina klänning jag fått av mamma. Vit med blå blommor på. Eftersom jag var väldigt smal hade mamma sytt in den i midjan för att den skulle passa perfekt.
Jag minns hur jag gick ut på den gröna ängen för att mata kossorna. Barfota så klart så jag kunde gå i koskiten som torkat lite i solen. Älskade när det krasade till under foten och sen när det letade sig fram mellan tårna.
Min favoritko, Kelegrisen (ja, hon hette så) kom gärna fram för lite kel. Svart med vitt huvud och hår i pannan som vi brukade kamma och sätta rosetter i.
Fikat intogs så klart på höstacken. Ostmackor och O´boy. Jag vet att vi just den dagen hittade kattungar på stacken. 4 stycken grå och vita. Jag ville så gärna ta med en hem, men det gick inte. Jag hade dock turen att få behålla Trollet på gården. 19 år fanns hon kvar..
Jag ser det så klart framför mig och när jag sitter inne en riktigt grå och trist dag brukar jag drömma mig bort till gården.
Skicka en kommentar