måndag 1 augusti 2011

ÅÅÅÅÅÅH VAD DET ÄR SVÅRT IBLAND

.
.


Hm, vad har jag glömt att lägga i skatternas väska???



God kväll alla fina!



Idag är det en sån där jobbig dag då de äldsta älskade skatterna far iväg i hela två veckor igen! Gaaaah, jag vänjer mig nognaldrig vid detta. Snälla säg att det är någon mer där ute som vet vad jag menar? Har så svårt att lämna över kontrollen.Vill ju veta vad som händer dem h e l a  t i d e n....

Nu ska jag ta en PW innan middagsfixetyoch lyssna på humörhöjande musik!


Vi ses vänner!



KRAM


.

37 kommentarer:

Att vara någons fru sa...

Andas. Det kommer att gå jättebra. Tro sig f*n det är svårt att lämna dom ifrån sig!

Anonym sa...

Uff, kan virkelig ikke klare å sette meg inn i din situasjon! Må være helt forferdelig. Jeg synes det er tøft bare jenta mi er i barnehagen jeg uten at jeg har kontroll!

Bjørg sa...

Hei du jeg vet akkurat hva du snakker om, har begge jentene mine på ferie i Italia med pappaen og jeg ser de ikke på nesten 3 uker. Blir aldri vant til det. Har heldigvis eldstemann på snart 18 hjemme som jeg kan skjemme litt bort. Dette er dessverre en del av det å være skilt, men man får tenke på at ungene er jo bare til låns og en dag flytter de ut og da er det viktig at mamma og pappa har det bra. Du vil alltid være mammaen deres og det ser ut som du gjør en fantastisk jobb når de er hos deg da..Leser bloggen din hver dag og blir veldig inspirert.

Klem nyskilt.

Linda sa...

I hear ya...
Min äldsta son tog studenten i juni och för två veckor sedan flyttade han till Sydney Australien för att plugga film... ett helt år!! Efter att vi släppt av honom på Kastrup så grät jag nog i tre dagar... sån fruktansvärd separtionsångest!! Tack gode gud för Skype, mobiltelefon, Facebook mm. Då kan man iaf få känslan av "nära" :) Nää man vänjer sig aldrig... man känner sig halv liksom... Kramkram

Anonym sa...

Två veckor är ju ganska länge, finns det någon anledning till att ni valt att ha det så? Har inte nån erfarenhet av det själv dock...men förstår att det är jobbigt :/
/ Hanna

Anonym sa...

Ditt ansiktsuttryck säger mer än tusen ord. Man vänjer sig aldrig. Lättare ibland men ändå alltid svårt.
Tror mig förstå(men ger mig inte ut för att vara säker) dina känslor och tankar.
Kram/elisabet

Anonym sa...

Men oftast är de väl mer än 2 veckor åt gången med dig? De ska ju inte med någon främling, utan med sin egen pappa! Det hade varit mycket värre om de inte träffade pappan!? Det har hänt att våra barn åkt iväg med bara pappan ett par veckor (vi är dock ej skilda) men jag känner mig alltid trygg när de är med pappan! =)

Sen är det nog bra för nya lilla familjen, för H att få rå om bara er...

Försöker bara vända perspektiv lite!

Stina

Anonym sa...

Förstår precis hur du känner.. Man känner sig inte riktigt hel och det blir så tomt. Som tur är så finns ju både telefon och skype :)
/ Anna

andrea sa...

Petra!!! arriba el animo! me pone triste verte asi!!!! seguramente Trull y Flisan van a estar muy feliz con su papa...te mando todo mi cariño desde aca.Andrea Bs As. Argentina

syli sa...

Hoppas att du blir ordentligt kramad av alla runt omkring dig. Kan inte tänka mig hur jobbigt det skulle vara att skiljas från sina små även om det "bara" är för en eller två veckor åt gången... Man kunde ju tro att man skulle vänja sig med tiden men icke... Kram till dig.

Jessica i Malmö sa...

Japp! Vet precis hur det känns :( Jag har varken ny man eller nya barn heller så ensamheten känns ännu ensamare.....samtidigt har jag faktiskt själv valt denna situationen men inte känns det lättare för det....
Jag brukar försöka hålla mig så sysselsatt som möjligt för att tiden ska bli både roligare och gå fortare....
Kram till dig!
Jessica i Malmö

Anonym sa...

Jag tänker ibland på dem som är skilda och måste vara ifrån sina barn "ofrivilligt". Får genast en klump i magen, bara tanken gör ont fysiskt. Saknaden att inte kunna kramas och pussas och säga små små saker i vardagen till sina finaste.... Många styrkekramar till dig Petra,kram från en trogen läsare

fiffi sa...

Jag kommer ihåg ängslan och längtan, då man skulle lämna barnen. Det är slitsamt, för kropp och själ.
Att inte få vara nära sina älskade skatter varje dag, inte se vad dom gör.
Att bara kanske få säga godnatt över telefon, usch! Jag kommer verkligen ihåg.

Anonym sa...

Hej ! Ville bara säga att när livet känns jobbigt och man går igenom tuffa saker, försöker jag få distans och tröst genom att tänka på sånt jag skulle uppleva som ännu värre...(tex om ngn blev allv. sjuk) För att lugna ner känslorna och istället känna tacksamhet för allt annat som faktiskt är bra. Ni har ju varandra och du är ju inte helt ensam. Du har ju liksom "en familj i familjen" så att säga. Men förstår känslan av att "tappa kontrollen". Kram på dig från Anna.

Annelie sa...

Det är ju jättebra träning om du har ett kontrollbehov för det kan bli jobbigt både för dig å barnen i slutändan.Å det är alltid svårt att vara från sina barn oavsett,men dom kommer säkert ha det kanonbra och ni får längta efter varann..:))Så försök att njuta av tiden och med resten av din fina familj...KRAAAM vännen och ha det så bra!!

Coolaannna sa...

Jag kan inte säga att jag vet fullt ut att jag vet hur du känner men jag har alltid haft mina 3 äldsta hos mig alla dagar varav en frånvarande pappa. Ny man och tre nya barn och ett bonusbarn= 7 barn.

Numera bor min äldsta dotter,22 år, på Cypern och är fotbollsproffs där. Jag saknar henne mer än någonsin trots att hon nu bott där i tre år. Jag unnar henne äventyret givetvis men vissa dagar är det ensamt utan henne.

Ta vara på tiden med dina skatter och ha det gott <3

Kram Anna

Anna sa...

Vilken talade bild! Den säger verkligen mer än tusen ord! Förstår att det är jobbigt att skiljas åt!
Stora styrkekram från ön

Anonym sa...

Vet precis hur du känner dig. Gav just min prins en puss å kram. Han är 11 år och vi har haft det så här sedan han var 10 mån. Man vänjer sig ALDRIG:( Som tur är har jag 2 prinsar till här hemma som jag kan sniffa på dom är 2 och 3 år. Stor kram kämpa på

Anonym sa...

Vet precis hur du känner dig!! Det känns alltid jätte jobbigt när min "stora" tjej skall till sin pappa. Jag vet att det är viktigt att hon får ha en nära relation till sin pappa och att hon har det jättebra där, men jag tror att det är en naturlig sak att man som förälder känner sig som om något är lite fel när ens älskade barn inte är hos en. Vi är ju skapta för att ta hand om dem till 100% och när man hamnar i en situation då man inte får det är det ju faktiskt rent ut sagt skitjobbigt! Jag brukar försöka fokusera på att det trots allt är det bästa som man kan göra för sitt barn - alltså att låta det få ha goda relationer till alla viktiga vuxna i sin omgivning och att det gör dem till helare, kärleksfullare och tryggare personer i slutänden! Men nog är det svårt ibland..

mammaxtre sa...

Jag förstår dig. Skulle ha väldigt svårt, det ska jag erkänna.
Jag har alltid haft ensam vårdnad om min två äldsta. Således har jag haft lyckan att ha dem hos mig, alltid. Men å andra sidan har dina töser en pappa som tar ansvar. Det är bra.

Ha det fint Petra

Life Of An Angel sa...

Det är klart det är svårt att lämna ifrån sig sina skatter! De är ju det finaste man har! <3

Anonym sa...

Åh,gulle dig! Förstår precis hur du känner dig. När starka känslor styr är det svårt att se det man känner relativt. Man vill ju vara med sina barn hela tiden. Så e det bara fastän man vet att de har det bra med och behöver sin pappa lika mycket! Kramar Maria

Anonym sa...

Jodå, nog vet jag vad du menar! Trots snart 10 år som separerad så är det svårt, inte lika svårt, men något saknas mig alltid och det är inte förrän mina älskade barn kommer tillbaka till mig som jag känner mig hel igen. Trots att min son numera är 18 år! Jag tror att man bara får acceptera "såret" som finns där. Sorgen som känns så stark när huset blir tomt. Livet som känns "helt" igen när de kommer tillbaka. Tyvärr, det är valet man gör. Sorgen tror jag alltid man får leva med, det gäller bara att acceptera att den finns där. All kärlek!/Catrine i Södra Ängby

Anonym sa...

Jag har det likadant som du. Inte roligt alls.. Nu är det "mina" två veckor och jag är såå lycklig över att ha mina barn hemma igen. Som tur är har jag två barn till som håller mig sysselsatt, precis som du har lilla Bea. Men småsyskonen saknar sina storasyskon när de är borta.
Styrkekram till dig!
Kicki

Katarina sa...

Har dina stora skatter fler syskon på "andra sidan"?

Anonym sa...

Hej!Har varit skild i snart 19 år, min minsta som fyller 20 år på julafton och de andra två är 25 0 27 år, det var verkligen tufft när barnen var små att lämna iväg dom men tur nog så har dom haft en fin far. Det är fint att dina barn har en fin pappa att åka till, inte alla som har det!. En annan sak som jag försökte tänka på att skilda barn oftast får det bästa av två världar.

Mvh Anneli

Anonym sa...

Tusen takk for at du deler også denne siden av livet ditt! Jeg kjenner meg igjen i både tekst og bilde i innlegget... Du viser en sårhet som ikke kan beskrives med ord..

Stor klem fra Carina

Merete sa...

Jeg som så mange over her forstår deg veldig godt! Tror disse tingene er verre for en mor enn for en far...jeg har det akkurat likedan som deg, men jeg får ikke engang snakke med min mellomste datter når hun er hos sin pappa...etter at det kom en ny kone inn i bildet har det blitt uutholdelig...
Regner med at du ikke har det sånn...Dagene går fort og plutselig er de hjemme igjen :)

Stor klem fra en mamma til en mamma :)

Linda liljeblad sa...

Du verkar va en fantastisk mamma. Som du känner tyder på stort hjärta o ett stort engagemang. Så va glad för känslan även om den är obekväm. Inte alla barn som har en så härlig tillvaro som dina skatter . Kram

Anonym sa...

Hej ! Kom bara att tänka på att det finns dem som gärna lämnar bort sina barn någon vecka(ibland mer) till mor/far-föräldrar för att få "egentid".Något som för mig är otänkbart, då jag vill vara med mina barn så mycket som möjligt och aldrig har kännt det behovet.Du har ju inget val och jag förstår att det är jobbigt...

Anonym sa...

Jag vet precis hur det är. Med en exman som jobbar på sjön blir det 4 (!) för oss i taget. Jag vänjer mig ALDRIG men försöker tänka att han har lika stort behov och rätt som jag har att ha barnen. Och dom har det faktiskt riktigt bra.

Att du inte vänjer dig, det tror jag är en bra känsla. Sen är det bara att försöka att andas hela vägen in i mål, och du...två veckor går ofta fortare än man tror!

Kram!

Anonym sa...

Jag brukar tänka på att det är bra för barnen som i vanliga fall brukar packa sin väska varje vecka, nu hinner komma till ro på varje ställe i alla fall två veckor, dom har sagt att dom tycker det är skönt, och då får jag helt enkelt bita ihop.

HOUSE of ADELA sa...

Har levt som dig med detta under flera år med så jag känner igen känslan...men tänk samtidigt att de har det bra med sin pappa och behöver honom;)Det finns pappor som aldrig träffar sina barn alls och det är ett ännu värre perspektiv, så försök och gläds med att han är med dom;)
Hade också STOR separationsångest när min stora son nu flyttade för 1,5 månad sen...barn är alltid barn hur stora de än är, men nu har vi en jättefin relation på ett annat sätt och det är SÅ kul att hälsa på honom, vilket jag gör ofta=)

Många kramar
Adela

HOUSE OF PHILIA sa...

Tusen tack för era hälsningar tjejer!!! Jag blir alldeles varm och glad av er omtanke och uppmuntrande ord:) Ni är helt underbara!!!

STOR KRAM

P

Fransk inredning sa...

Hade aldrig klarat det så jag förstår dig verkligen,vill också ha kontrollen.Det måste var jätte tufft....Kramar Susanne

Anonym sa...

Ja, hur livet kan vara......... Jag ska lämna min älskade far i Uppsala om några veckor för en tuff donation. (Han har fått den fruktansvärda folksjukdomen cancer). Jag vet ej om jag kommer träffa honom mer....
Ta vara på livet och njut av att ni är friska och att barnen har det bra! De har ju tillgång till två familjer som pysslar med dem!

Gunn Berit/WillyWonka sa...

Jeg kjenner meg godt igjen. Det er ikke enkelt å gi fra seg sitt barn-samme om man vet at barnet har det godt dit det kommer. Det er en del av deg og man skulle så gjerne hatt det der hele tiden. Men man vet jo også at den andre part har like mye rett, og barna har jo også rett å ha tid med begge foreldrene. Men allikevel-det er lov å bli litt lei seg...det blir jeg hver gang. Min sønn Oliver på 9 år bor annenhver uke til meg og pappaen hans. Nå i sommer var han først 4 uker til meg, og nå er han til pappaen på den 2. uken, og skal være i to til....så det er litt tungt, tomt og rart...jeg har to barn hjemme, men det føles aldri helt rett før alle er på plass :) Man elsker de så høyt, og man føler alltid litt engstelse når man ikke kan påvirke eller vite hva som skjer...:) Jeg leser bloggen din masse, og blir veldig inspirert av din stil. Jeg jobber i en barnebutikk i Trondheim som fører masse flotte merker. Og jeg elsker å se barna dine flott kledd. Jeg skal snart på klesmesse og gleder meg til å plukke ut nye merker og nye kolleksjoner til butikken vår. Vi selger også leketøy ifra Kids Concept og Jabadabado-begge de er jo fra Sverige-så de er du sikkert kjent med :)
Ha en riktig fin helg! Jeg skal kjøpe meg ferske blomster i morgen og virkelig nyte helgen! Klem