tisdagen den 27:e mars 2012

PW DOWN THE MEMORY LANE

.


.
.


Dagens mamma ute på sentimental långprommis!






Hello vänner!




Åh vad det är skönt att röra på sig, det är verkligen den bästa bli-på-bra-humörboosten som finns! Oftast i alla fall:) Gick i 1 1/2 timme imorse runt Småstadens centrum efter jag lämnat Bea. Med riktigt bra musik i lurarna gick jag snabbt i solskenet och njöt av våren men blev också såå sentimental....

I Småstaden finns det två kullar med villaområden på var sin sida centrum och på var sida av ån som delar stan. Dessa två områden är mina absoluta favoriter eftersom jag bor i det ena och bott i det andra:) Härliga mysiga kvarter med nästan bara gamla vackra villor och välskötta äppelträdgårdar. Ja, riktiga Småstadsidyller skulle man nog kunna säga!

Brukar ibland ta svängen förbi mina "gamla kvarter" och mitt gamla hus på mina pw-vändor. Det är så konstigt att tänka att jag haft ett helt annat liv och att jag bott just i det där huset i flera år. I det gula sekelskifteshuset med vita trägolv där jag själv har valt ut allt från köks-skåp till fasadfärg och målat väggar och planterat de vackraste rosorna i trädgården..

Det var nästan precis den här tiden på året som vi separerade min fd man och jag, när våren var som vackrast och vitsipporna blommade i backen utanför entrén. Solen sken så extra starkt minns jag och skatterna var 1 och 3 år och såå små.... och usch och fy jag var ju så ledsen. Så fruktansvärt obeskrivligt ledsen. Många av er som läser H of P uppfattar mig ju som en mycket positiv och lycklig tjej och det är jag ju, nästan jämnt:) Men jag hade det verkligen tufft just då och jag skulle kunna skriva bok om hur det är att trilla långt ner i ett mörkt hål och sen komma tillbaka upp och upp och ända upp på den "soligaste alptoppen" igen! För det är så det känns för mig. Jag tänker inte gå in på några detaljer här, det är för privat, men en skilsmässa med barn är nog bland det svåraste man kan gå igenom och jag vill så gärna peppa om det är någon nyskild mamma där ute som läser H of P.

Det blir bättre, barnen klarar det, du klarar det och det kan faktiskt bli bättre än någonsin!!!





Villa Ekebo på Blåsbo. Här bodde jag i fyra år varav ett år själv med skatterna. En sekelskiftesdröm där allt ursprungligt var bevarat och hela huset renoverades när det köptes 2002 (här kan ni se lite pics från huset som var med i ett reportage i Plaza 2006) Tänk att jag har grävt i de där rabatterna och planterat tulpaner och målat det där staketet som pappa gjorde så fint åt mig i födelsedagspresent! Tänk att där inne lärde sig lilla Lo Lo gå sina första små steg. Sen så hade jag ju världens bästa grannar här, gulliga "farbror Olle och tant Helen" till vänster och snälla roliga K och P till höger:)






Ovan: yes sentimental idag men lycklig:) 8 månader efter separationen, när jag åter igen kände mig stark och glad, så hade jag den stora lyckan att jag träffade H. Världens finaste man och resten vet ni ju!


Mitt tips att när man av någon anledning mår dåligt är att just röra på sig. Det gjorde jag och det hjälpte mig massor. Jag gick och gick och gick och sen började jag springa och som jag sprang! Fick världens kondis och energi och sökte tom till Polishögskolan 5 månader efter separationen (kom dock inte in efter sista intervjun för jag var enligt polisen "inte tillräckligt motiverad" haha;) Det var så bra för både för humöret och självkänslan att bli så stark. Tänk på det girls!





Nu blir det tillbaka till mailhögen!



Carpe Diem finingar!



KRAM




.

83 kommentarer:

Två Trappor sa...

Ååh så fin och rörande berättelse och inblick i ditt liv - tack snälla rara P för att du delar med dig <3 Jag har också en svår skilsmässa bakom mig men det tog längre tid för mig att kravla mig upp (och den soliga alptoppen är inte i sikte än ;) Så skönt och tröstande att höra att även om man varit nere på botten i ledsenhet så kan allt vända och bli bättre än bäst igen. Allt gott till dig.
TACK och KRAMAR!

Heléne sa...

Intressant läsning, va coolt att du kom så långt med din ansökan till polishögskolan. & jag håller med dig, att röra på sig när man mår dåligt är ett mycket bra recept.

Kram på sig!

Anonym sa...

Tack för att du berättar. Har också en jobbig skilsmässa bakom mej o ser inte riktigt ljuset än...känns skönt att veta att det går. Du inspirerar o det var tröstande att läsa.

Anonym sa...

Tack finaste P för allt du delar med oss!

STOR KRAM TILL DIG M

Anonym sa...

Det syns att du fixat till läpparna.. så tragiskt.

Michelle sa...

Älskar att få ta del av dina livshistorier och erfarenheter! :)

Ha en fortsatt fin dag!

Kram Michelle

Snor och Glamour sa...

Vad fint. Berörande på nåt vis.

Och jag håller med, promenader är det bästa!!

Kram

Lise-Lott sa...

Åhh, mitt i allt det där tråkiga och svarta som kom det ett ljus ändå... känns skönt att men aldrig riktigt vet vad som kommer hända trots bästa planering.
Tack för att du delar med dig!

Fru N och villa Någorlunda sa...

Vilket fint inlägg. Livet kan verkligen vara tufft ibland och svartaste svart. Men det brukar ju blir bra till slut :) Ett fantastiskt hus hade du i alla fall. Kram Pernilla

Victoria - Elvira Spekulerar sa...

Du är så jäkla bra tjejen!

Anonym sa...

Fina, fina P!
Tack för din underbara text på bloggen idag. Du är så duktig på att förmedla en sinnesstämning och samtidigt som jag blir ledsen när jag läser blir jag så himla glad. Det finns HOPP!

Stor kram från Anna i Skåne

Jessica i Malmö sa...

Tack för att du delade med dig! Jag har själv varit där och är delvis fortfarande. Tyvärr har inte mitt liv vänt till det positiva igen så fort som ditt men Jag önskar att jag precis som du får uppleva riktig lycka igen....

Anonym sa...

Vilket fint inlägg du har skrivit.Berördes av det.Många tankar man får av att läsa det.Livet är inte alltid en dans på rosor.Men man lär sig en hel del av allt man råkar ut för.Tror att man växer en hel del när man gott igenom en skilsmässa.Håller med dig all motion är bra när man mår dåligt.Annars också så klart.
Kram Eva

Anonym sa...

Tack Petra! Starkt att våga dela med dig av dina motgångar och erfarenheter. Vi är alla mänskliga!
Du är en fantastisk och oerhört inspirerande människa! Sen måste jag bara få fråga "angående kommentaren om dina läppar " vad mognadsnivån ligger på för somliga som läser/kommenterar din blogg här?! Kom igen, vilken töntig kommentar! Vilken dålig självkänsla vissa har som måste klanka ner på andra hela tiden. Ta tag i er själva och era liv ist!! / Sandra N

Mikaela sa...

Spännande att höra om ditt tidigare liv. Alla har ju sitt bagage att bära. Härligt att du har det så bra nu!
Kramar

Inner-Outer Beauty sa...

Bra och personligt eget inlägg!

Rosvikslyckan sa...

Så fint skrivet. Jag blev aldeles rörd. Tack för att du delar med dig.

kram

Anonym sa...

Du är väldigt gullig som delar med dig av det för att peppa och ge styrka till andra, det tror jag verkligen du lyckades med!

"Storhet är att resa sig efter varje fall" Erik Hamrén, Förbundskapten.
/a.a

Jennie sa...

Tack fina du för inlägget.
Gillar alla dina inlägg men detta var utan konkurrens det bästa jag läst av dig, realistiskt men med en gnutta positivism.

Starkt att orka förmedla, tack!
Har inte gått igenom någon skilsmässa men har två små (snart 4 och 2) och det är verkligen tufft ibland.

Du förtjänar verkligen att vara lycklig igen, det gör alla.
Kram Jennie

Odd Molly-holic sa...

Så otroligt fint och stark beskrivet!!! Vilken resa du gjort på det privata planet. Du är en stark och vacker kvinna som inspirerar.
KRAM!!

Anonym sa...

Takk:-) Den behövde jag i dag

Signe 1 sa...

hej! fösta gången jag kommenterar hos dig, men just idag blev jag faktiskt väldigt berörd av vad du skriver då jag går igenom exakt samma sak nu, en jä-ligt tuff separation efter 17 år tillsammans (och två barn). börjar väl så smått komma tillbaka till livet igen och vet att det kommer bli toppen i slutändan:-) kram s

Tuva sa...

Tack för att du delar med dig av det du har varit med om. Det som inte dödar oss, stärker oss :) och jag håller verkligen med om ovanstående..Varför ens bry sig om att kommentera dina läppar? Stå på dig! Kram /T

Anonym sa...

Når man har vært eller er på skyggesiden, i form av en skilsmisse, alvorlig sykdom o.l. lærer man seg å sette så inderlig pris på de små ting i livet, det som virkelig betyr noe, det som ER selve livet.
Takk for at du deler din historie, den gjorde inntrykk :) Og for et nydelig hus, både innvendig og utvendig.
Ha en fin (sommer)dag - 22 fantastiske grader i skyggen har vi her i dag :)
Klem, Lise

Anonym sa...

Tack underbara för att du delar med dig av något så svårt och fantastiskt vilken resa du gjort!

Kram,
L

Anonym sa...

Precis vad jag behövde idag!!!Lite peppning på att det kan bli bra! Då det känns som jag ramlat ner i ett mörkt hål idag! Tack för att du delar med dig! Älskar dina fina blogg och kikar in nästan varje dag! Kram A

Anonym sa...

Fantastiskt att något så svårt faktiskt kan föra med sig något gott också. Starkt av dig att berätta om det här, du berör!
Önskar dig en fantastisk dag med mycket glädje!
Kramen / Kamilla

Piffa och Puffa sa...

Hej!
Länge sen jag skrev några ord nu här inne. Så fint skrivet. Känner igen mig hur det är att sjunka djupt. Jag gjorde det dock inte pga separation utan då min 12 åriga son dog. Skitjobbigt att ta sig upp men med flera barn i familjen måste man fortsätta och tack vare dem så orkade man gå vidare. Jag blir dock aldrig densamma som jag var innan, en liten del av hjärtat dog samtidigt som Robin.
Vilken dröm att bo i en sekelskiftesvilla. Vi har själv precis byggt ett litet hus vid vattnet och jag trivs toppen.
Kram

Anonym sa...

Inspirerande inlägg!

Sofia

Anonym sa...

Hej!Tack snälla vackra människa för att du delger detta i dag då jag som mest behövde det och inte har mycket annan tröst. Kram Helene

Elin - Ett Hem sa...

Vilket fint inlägg. Gillar din blandning här på bloggen. Massor med inredning helt i min smak, mat, mode, träning och en del privat. Tack!
//Elin

Anonym sa...

Hej Petra... Brukar tänka på dig när jag varje dag cyklar förbi Ekebo (vi bor några hus bakom och ser huset varje dag från vårt fönster). Våra barn gick samtidigt på Blåsboskolan. Det är ett underbart område och även där du idag bor. Kul i a f att de nya inte har gjort om (utomhus)sedan du flyttat.
Ses kanske bland äppelträden !

Anonym sa...

Älskar när du blir personlig och delar med dig ur ditt liv i bloggen!

Många kramar Annelie

Anonym sa...

Tack för en inspirerande blogg och att det finns ett liv (kanske t.om ett bättre liv) efter en separation! Det stärker mig och många andra.
Sluta aldrig blogga!!
Madde

Anonym sa...

Vad roligt att du delar med dej så mkt! Hade varit roligt att se mer bilder från ditt gamla hus:)

andrea sa...

Petra...din historia rorde mig micket...men glom inte att le! du fortjanar att vara lycklig!!!med all min karlek Andrea fran Buenos Aires Argentina

mimmie sa...

kul att få höra lite historia, även om det var kämpigt! och även att se lite av ditt gamla hus, jag gick tillbaks och kollade de gamla reportagen! det är kul att se stil utvecklas och förändras! håller med om promenadstråken i småstaden, det är härliga kvarter att gå i.

Kram /M

mimmie sa...

kul att få höra lite historia, även om det var kämpigt! och även att se lite av ditt gamla hus, jag gick tillbaks och kollade de gamla reportagen! det är kul att se stil utvecklas och förändras! håller med om promenadstråken i småstaden, det är härliga kvarter att gå i.

Kram /M

Anonym sa...

Hur funkar det. Lämnar du barn på dagis för att gå ut och gå på egen hand??? Får man göra så?? Vad säger dagis..och samvete om det?
Undrande.

House of Philia sa...

Tack för alla er söta hälsningar!!! Er feedback betyder så mycket ska ni veta för detta var lite känsligt för mig att skriva om:)

Anonym - Ja man får göra så. Man kan träna på arbetstid om man är sin egen och då disponerar man timmarna som man vill. Jag kanske sitter och äter lunchen när jag jobbar istället? Sen är det även så att alla, även de som inte jobbar alls, har rätt att ha barn på dagis några timmar per dag. Och samvetet? Bea är nog den som har allra kortast dagar av de som har dagisplats på vår förskola tror jag och hon är där mycket för sin egen skull så nu vet du det.


Kram

P

Stenmur & Gärdsgård sa...

Har gått igenom samma sak som du och vet precis vad det är och hur man mår. Idag har jag också landat och mår bättre men tycker att barnbiten fortfarande är väldigt jobbig, alltid är det ngt. Tack för att du delar med dig,
Kramar Malin

Lisette sa...

Hei hei, hilsen fra Norge her...og fint innlegg, og personlig. Fint var det! Velkommen inn til meg, tror du vil trives?;) Kram Lisette

Anonym sa...

Bra svar om förskolan och vistelsetider Petra! Har barn som går väldigt lite på förskolan, ca 2dgr/vecka då jag arb skift och kan oxå passa på att träna efter lämning men före arbetetspassets start där det är ett glapp på 2 timmar (denna lämningstid är satt av kommunen för att passa barnen och verksamheten och inte av mig). Detta sticker i ögonen på en del som blir avundsjuka. Men de är ju istället 2 vuxna som är hemma ihop alla kvällar och kan ge varandra träntid då jag ist jobbar (kvällar o nätter.)Sen om man nu har barnen på dagis 5 fulla dagar i veckan pga jobb, VILL man väl iaf inte ha dem där en minut till?? Och som du skrev, finns ju de som inte jobabr alls som har barn på dagis betydligt mer...

mitt liv som jag sa...

Vilket fint inlägg av dig! Och det känns så skönt att veta att allt gått så bra för dig :).
Jag håller med dig om att röra på sig, det får mig också att må väldigt bra, jag kan vara alldeles nedstämnd ,men s åsticker jag iväg på ett träningspass eller en promenad så mår jag genast mycket bättre :). En stor kram till dig!

Isa sa...

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Livet är verkligen oförutsägbart, ena dagen ligger man på botten och den andra dagen så mår man toppen. Det är som du skriver man måste se framåt för det finns ljus även i mörkret. Kram

Dr Molly sa...

Vad fint berättat! Jag kan bara tänka mig hur fruktansvärt jobbigt det är att gå igenom en separation med små barn...

Angående dagistider tycker jag du gör helt rätt. Det är ju för barnens skull man får ha dom där ett visst antal timmar och det tror jag är jätteviktigt för barnens utveckling!! Mycket bättre med en glad mamma som hinner röra lite på sig och barn som varit och lekt med kompisar än folk som sitter hemma med barnen jämt och mår dåligt. (men så är jag ju bara barnläkare och snart tre-barnsmor så vad vet jag liksom (-; )

Kramar

Anonym sa...

Tack för att du delade med dig dessa tankar!

PS. Vad heter modellen på din PEAK jacka?

// M

Malenami sa...

Tack för ett underbart inlägg!
Knus og klem

MAGDA. sa...

Åh, va fint skrivet! Blev tårögd.

Ofta tänkt på att det är så härligt att du är så mycket med dina barn. Föredömligt o ovanligt numera! Jag har själv valt att va hemma alla år med våra 3 barn. Är så tacksam för jag tror det skapar trygghet i barnen!!! Får väldigt ofta "försvara" vårt val men märker också att folk tänker till o ser att man inte MÅSTE sätta barnen på dagis vid 1 1/2 år...iaf inte för barnens skull :)

Kram

Anonym sa...

För varje tragisk människa som absolut måste lämna en tråkig kommentar så finns det hundra av oss som är tokiga i dig! Jag kikar in här varje dag för att det gör mig glad. Fortsätt vara som du är Petra, du är baske mig fantastiskoch en äkta inspirationskälla! Stor kram från Oslo

Liza sa...

Tack för att du delar med dig av dina kloka ord :) Fint inlägg!

Anonym sa...

Så fint skrivet, får en klump i halsen! Själv har jag en dotter på ett och ett halvt och har inga planer på skilsmässa - men visst är det tufft ibland, och jag känner verkligen med dig och alla andra som gått igenom det.

/Mimmi

Anonym sa...

tack för att du valde at dela med dig! Det var jätte intressant. kul att få ta del av flera sidor hos dig. Tyckte det var mest oväntat att du hade velat bli polis. Alltid kul attt bli överraskad:)

Linda sa...

Det är hemskt att befinna sig på den där otäcka botten. Jag har aldrig separerat, men däremot har min mamma en aggressiv cancer som gör varje dag svår för oss anhöriga och henne själv. Man måste ändå fortsätta leva även om allt känns mörkt och hopplöst. Mina barn ger mig glädje varje dag så det finns hopp om lycka ändå.

En blandad kompott sa...

Fint skrivet!vi har nog alla nåt "bagage" av olika saker i livet ,där man mått som sämst,och det brukar oftast ,vända nån gång till det bättre för alla,bara att det tar olika tid för var och en.
Tack för att du delade med dig!

Sandra sa...

Älskar din blogg, och tycker du har sån underbar energi här inne samt förmedlar en riktigt " feel good blogg". Fint skrivit och ger hopp :) tack för att du är du

Kram Sandra

Evelina sa...

Fint inlägg!
Dessutom kände jag direkt igenhuset du bodde i tidigare...repotaget i Plaza var nämligen en stor inspirationskälla när vi byggde vårt hus under 2006! Så kul att jag av en slump hittat till din blogg oxå ;) Kram Evelina

Anonym sa...

Har precis nu hittat din blogg och ditt senaste inlägg var som att läsa om mig själv. Att separera med så små barn är så tufft särskilt om beslutet inte är ens eget. Mina två barn var 2 år och 3 mån gamla. Jag precis som du känner idag att livet kommit åter. Tack för en inspirerande blogg!!

Jessica sa...

Vad fint att få en inblick i ditt liv. Är relativt ny som läsare men blir alltid glad av att kika in här och fint att få ta del av något mer än ytan ibland (även om det också är härligt förstås) Keep up! :-)

Anonym sa...

Tack för de styrkeorden!!! Precis vad jag behövde idag <3<3<3

Anonym sa...

Godt skrevet. Generøst.

Linn sa...

Vad roligt att du skriver om något lite mer privat, så vi lär känna DIG! :) härligt att höra!

Själv läser jag din blogg varje dag, den är en SÅDAN otrolig inspirationskälla och du är så positiv!
Själv är jag också en glad och positiv tjej som ändå ibland drabbas av ångest och panikattacker. Sååååååå skönt att höra att du också mått dåligt, och att se var du står idag :)

DU är värdefull och fin!

Tack för allt du ger oss alla!! Dela gärna med dej av mer minnen, erfarenheter osv.

STOR KRAM från mej i Finland

Linda Liljeblad sa...

Hej!! Detta är grädden på moset på din blogg !! Att få veta mer om dig...o att du inte alltid stått på alptoppen gör dig bara ännu intressantare o vackrare än du redan va!! Tusen tack för du delade med dig.

Anonym sa...

Tack för din fina berättelse och positiva ord...var får du din energi och kraft ifrån?! Skulle behöva lite av det just nu. Älskar din blogg!!!
Många kramar Nina R

Anonym sa...

Jättekul att du delade med dig av den andra sidan av dig...för som du skriver kanske livet inte alltid är så glättigt även om man ibland kan tro det. Just för att du väljer att skriva endast om positiva saker.
Men det blir mer mänskligt om man får se en nyanserad sida av dig <3.
Känner igen den bottenlösa sorgen och att man kan vara så förtvivlat ledsen och aldrig tror att man ska ta sig upp ur det där hålet. Men tids nog går det! I know...Bra pepping till andra som just nu är därnere!
Tack för att du delade med dig och är en sådan positiv inspirationskälla!!
Kram Lotta S

Anonym sa...

Hej!
Härligt att höra att man kan komma igen o bli så lycklig som du är nu,har oxå separerat och det skedde oxå på vårkanten för 3år sedan.Blir oxå mkt sentimental när jag tänker tillbaka på allt och promenerar ofta förbi mitt gamla hus,känns som att det är i ett helt annat liv,konstigt....
Tack för att du delar med dig av detta,det känns som att det finns hopp ändå...
kram vackra du!!

Elin sa...

Så fiint du skriver, älskar dina personliga inlägg där vi får veta lite mer om dig! Du har alltid en så skön blandning på bloggen av vardag, inredning, mode och träning osv.. fortsätt på samma sätt. I like it alot ;)
Kram

Anonym sa...

Din blogg är underbar! Måste titta in varje dag! ...& du förresten -snygga läppar ;)
Kram Jessica!

Emma R. sa...

Tack fina P. Att läsa ditt inlägg idag var nog precis vad jag behövde... Tack för att du skriver så bra och tack för en underbar blogg.
Kram Emma

Jessica sa...

Tjingeling, längesen jag lämna en kommentar...jag känner verkligen med dig om ditt "förra" liv och är glad för din skull att du nu sitter på alptoppen o njuter av solstrålarna i ditt liv = )

Jag har sagt det förut, men du inspirerar mig så ooootroligt mycket på olika sätt = )

Vi var iväg på lite skidsemester några familjer för någon vecka sedan...jag blev så otroligt besviken på en vän av olika andledningar, så jag valde att avsluta kvällen tidigt..så jag gick och la mig och kikade då in hos dig och det kändes genast bättre, du skriver, pushar och visar så mycket fint...du är en sann glädjespridare, TACK för att du delar med dig av dig själv och ditt liv med allt vad det innebär = )
Stor kram Jessica i Göteborg

mammaxtre sa...

Petra, detta inlägg berör. Så fint av dig att dela med dig av din historia. Många ute i cyberrymden behöver få höra att det ordnar sig fatsän det är tungt, så ordnar allt sig.

Ha en fin dag

Anonym sa...

Tack söta du för just detta inlägg.
Är själv mitt inne i den svarta tunneln efter att precis ha separerat.
Helt absurt hur man när det känns som att botten är nådd kan sjunka ner ytterligare. Att höra lite skön pepp från någon som haft samma erfarenhet hjälper mycket.
Tack än en gång söta Du. Läste detta på morgonen och kan det annat än bli en bra dag nu? ;)

Kram

www.villa113.bloggspot.com sa...

=D
Fint att du delar med dig och ger lite uppmuntrande kommentarer=).

Ha en fin dag!
/Maria

Mina finaste... sa...

Jag blev så rörd när jag läste din memory-lane. Det är starkt att berätta och det komemr nog att hjälpa många. Stor kram och tack för en alltid lika solkensinspirerande blogg.

Home of M sa...

Underbart att läsa en sån inspirerande resa. Tänk va bra det kan bli, ibland kanske man måste nå botten för att komma till toppen. ;)
KRAM

LIFE by TESS sa...

Stort tack för detta ärliga och peppande blogginlägg. När man själv befinner sig i ett "kritiskt skede" i livet är det alltid uppmuntrande att se någon som hittat tillbaka till den ljusa vägen.

Stor kram

Anonym sa...

Åå, vad jag kände med dig när jag läste det du skrev... Så tungt du måste ha haft det...Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor. Du verkar vara en så otroligt stark och helt underbar männsika som alltid lyckas hitta positivitet i tillvaron! Beundrar dig stort för det! Du inspierar mig massor och jag är jättetacksam :-)
Önskar Dig och hela din fansastiska familj allt gott och en underbar påsk!
Stor och varm kram Anna.S i Uppsala

cruella sa...

Tack för det här inlägget, P. Det kan inte hjälpas att jag engageras mer av sådana här inlägg och bloggar än det lite ytligt vackra - även om jag vet att det är ditt högst medvetna val och det säger jag inget om.

Fint att läsa om hur du tog dig upp ur det djupa hålet och kunde vända blad och få det så bra igen! Jag tror verkligen att ett sådant här inlägg är väldigt trösterikt och inspirerande för många som är eller har varit i din situation.

Anna-Panna sa...

Håller med alla om att det är härligt när du öppnar upp dig såhär - du blir mer verklig då ;)

Måste vart otroligt tufft att separera, med barn med i bilden. All styrka till er härliga mammor o väldigt peppa se Petra att man tar sig upp igen :)

Stor kram!

Anonym sa...

Vad heter läppglanset och färgen du har till den underbara blus på föregående inlägg. Tacksam för svar:)

Giesela sa...

Fina fina du :) Vi går alla igenom svåra stunder i livet, detta inlägg visar bara att du är som alla oss andra. Varken mer eller mindre. Hoppas du slipper dumma kommentarer, vi kvinnor kan & om vi inte är starka så blir vi det genom kriser <3 Största kramen från Giesela

Anonym sa...

Så lycklig över din blogg som verkligen kan lyfta mina dagar. Jag kände ändå så mycket mer när du skrev det här som liksom fick mig att känna efter. Det du gör för alla oss som läser är ju helt otroligt!! All inspiration du ger. Att du dessutom vill dela lite av det mindre "lyckliga" gör bara din blogg ännu mer levande.. och såååå jag känner igen mig. vill skicka en stor varm kram till dig som jag inte känner men som kan få mig att känna :) KRAMAR från t

johanna sa...

Så fint skrivet! Jag har sedan några dagar tillbaka bläddrat igenom hela ditt arkiv iom att jag hittade din blogg realtivt nyligen. Du verkar så vänlig och du är framför allt inspirerande. Vissa bloggare får man bara känslan av att "man skulle kunna gå fram och säga hej" om man mötte dig på gatan för du verkar så genuint trevlig via dina inlägg. En komplimang om du frågar mig som inte direkt är den som skulle flyga fram till vem som helst. :-) Vill bara tacka för en väldigt härlig blogg fylld av en av bloggvärldens bästa inredningsinspiration. Kram //Johanna i Norge