.
.
.
Dagens mamma ute på sentimental långprommis!
Hello vänner!
Åh vad det är skönt att röra på sig, det är verkligen den bästa bli-på-bra-humörboosten som finns! Oftast i alla fall:) Gick i 1 1/2 timme imorse runt Småstadens centrum efter jag lämnat Bea. Med riktigt bra musik i lurarna gick jag snabbt i solskenet och njöt av våren men blev också såå sentimental....
I Småstaden finns det två kullar med villaområden på var sin sida centrum och på var sida av ån som delar stan. Dessa två områden är mina absoluta favoriter eftersom jag bor i det ena och bott i det andra:) Härliga mysiga kvarter med nästan bara gamla vackra villor och välskötta äppelträdgårdar. Ja, riktiga Småstadsidyller skulle man nog kunna säga!
Brukar ibland ta svängen förbi mina "gamla kvarter" och mitt gamla hus på mina pw-vändor. Det är så konstigt att tänka att jag haft ett helt annat liv och att jag bott just i det där huset i flera år. I det gula sekelskifteshuset med vita trägolv där jag själv har valt ut allt från köks-skåp till fasadfärg och målat väggar och planterat de vackraste rosorna i trädgården..
Det var nästan precis den här tiden på året som vi separerade min fd man och jag, när våren var som vackrast och vitsipporna blommade i backen utanför entrén. Solen sken så extra starkt minns jag och skatterna var 1 och 3 år och såå små.... och usch och fy jag var ju så ledsen. Så fruktansvärt obeskrivligt ledsen. Många av er som läser H of P uppfattar mig ju som en mycket positiv och lycklig tjej och det är jag ju, nästan jämnt:) Men jag hade det verkligen tufft just då och jag skulle kunna skriva bok om hur det är att trilla långt ner i ett mörkt hål och sen komma tillbaka upp och upp och ända upp på den "soligaste alptoppen" igen! För det är så det känns för mig. Jag tänker inte gå in på några detaljer här, det är för privat, men en skilsmässa med barn är nog bland det svåraste man kan gå igenom och jag vill så gärna peppa om det är någon nyskild mamma där ute som läser H of P.
Det blir bättre, barnen klarar det, du klarar det och det kan faktiskt bli bättre än någonsin!!!
Villa Ekebo på Blåsbo. Här bodde jag i fyra år varav ett år själv med skatterna. En sekelskiftesdröm där allt ursprungligt var bevarat och hela huset renoverades när det köptes 2002 (här kan ni se lite pics från huset som var med i ett reportage i Plaza 2006) Tänk att jag har grävt i de där rabatterna och planterat tulpaner och målat det där staketet som pappa gjorde så fint åt mig i födelsedagspresent! Tänk att där inne lärde sig lilla Lo Lo gå sina första små steg. Sen så hade jag ju världens bästa grannar här, gulliga "farbror Olle och tant Helen" till vänster och snälla roliga K och P till höger:)
Ovan: yes sentimental idag men lycklig:) 8 månader efter separationen, när jag åter igen kände mig stark och glad, så hade jag den stora lyckan att jag träffade H. Världens finaste man och resten vet ni ju!
Mitt tips att när man av någon anledning mår dåligt är att just röra på sig. Det gjorde jag och det hjälpte mig massor. Jag gick och gick och gick och sen började jag springa och som jag sprang! Fick världens kondis och energi och sökte tom till Polishögskolan 5 månader efter separationen (kom dock inte in efter sista intervjun för jag var enligt polisen "inte tillräckligt motiverad" haha;) Det var så bra för både för humöret och självkänslan att bli så stark. Tänk på det girls!
Nu blir det tillbaka till mailhögen!
Carpe Diem finingar!
KRAM
.
.JPG)
.JPG)
