OCH VINNAREN ÄR....

.

"Har fått klura ett tag men måste nog berätta om skolavslutningen i 2:a klass. Min högsta önskan var en "Madicken-klänning", min bästa kompis Chatarina hade fått en ljusblå med matchande rosett som hon skulle ha. Jag var så avundssjuk....min mamma hade inte riktigt lyssnat på mina böner utan köpt en liten vit volangblus, vita sandaler och röda "knickers" - kommer ni ihåg? Detta var 1981 och det var så hett med knickers på små fickor. Jag var SÅ besviken arg och sur, vaknade nog som ett åskmoln på skolavslutningsdagen. Minns det som igår då mamma kommer in och på armen har hon den FINASTE Madicken-klänning man kan tänka sig, med matchande rosett och vit "underskjorta". Fatta vilken lycka, jag sken i kapp med solen den dagen och minnet vårdas ömt i mitt hjärta. Blir fortfarande oerhört sentimental vid skolavslutningar, det väcker många känslomässiga minnen till liv. I år är det dags för min sons första skolavslutning och hans lillasyster skall ha en nyinköpt Madickenklänning från Nyblom och Kollén. Här har inte ens dottern haft någon önskan men hennes mamma bär på ett kärt minne från en skolavslutning för länge sen! KRAM till dig och tusen tack för din underbara och beroendeframkallande blogg! "

Stort Grattis till ditt presentkort hos HTKAF! De har massa ursöta finkläder till skolavslutningar, både till pojkar och flickor. Din berättelse från 1981 är så mysig och ger mig gåshud av igenkänningsfaktor - precis så var det! 

Jag var ju "Madicken själv" och min lilla mams fick nästan inte göra annat än att stå och stryka förkläden och underklänningar hihi:) Min bästa vän var så klart "Elisabeth" och när hon fick den sensaste modellen av Madickenklänning i rosa skulle jag så klart ha en precis likadan fast blå till skolavslutningen (kan det ha varit samma modell?) När vi sen ett par veckor senare var på Gotland tillsammans så skulle vi leka Madicken som alltid och jag skulle "flyga från vedbotaket" i min fina Madickenklänning. Fast vi vågade inte klättra upp på mina föräldrars uthus utan vi klättrade upp på den höga järngrinden istället.... När jag hoppade hörde jag ett kraaaaas! Klänningen hade så klart fastnat på grinden, rivits sönder i hoppet och blev helt förstörd. Åh, jag var helt otröstlig, bitterljuva minne! (Och precis som du Cicci blir jag fantastiskt sentimental på skolavslutningar:)

 Maila mig din mailadress till houseofphilia@hotmail.com så vidarebefodrar jag det till HTKAF!

KRAM

Psst, Det har verkligen varit ett fantastiskt nöje att få läsa alla era minnen tjejer!:) Så många härliga små berättelser. Ett stort tack för dem alla!!!